Digitaliseringen av skolan – ett teamwork som kräver att hela styrkedjan samarbetar!

Working_Together_Teamwork_Puzzle_Concept

Bilden är gjord av:lumaxart  (CC-BY-SA 2.0)

 

I torsdags var jag på del två i Trippel Helix serier med workshops. Syftet med dessa workshops är att få till en nationell kraftsamling i arbetet med skolans digitalisering. På dessa workshops deltar representanter från skola, universitet och näringsliv, vilket ger en bra blandning och goda förutsättningar för framåtsyftande dialoger. Temat denna gång var Skolans digitalisering: Från IT-strategi till verksamhetsförändring. I detta blogginlägg kommer jag dels att sammanfatta lite från dagen, men framförallt reflektera kring vad jag tar med mig mest från samtalen och workshopen: Nämligen vikten av att hela styrkedjan tar ansvar för digitaliseringen av skolan. Att vi ser och möter digitaliseringen av skolan som ett teamwork som genomsyra hela styrkedjan oavsett om det är en politisk styrd organisation eller en privat skolkoncern. Vi behöver gå igenom den transformation som digitaliseringen innebär tillsammans på riktigt, inte bara tillsammans samtidigt. Idag är det inte riktigt så än…

För att kunna göra det behöver dialogen och samtalen om vad detta innebär ske mellan de olika rollerna i styrkedjan. Ingen av nivåerna kan fixa detta själv! Det är min uppfattning att vi på många håll har en bit kvar till detta teamwork mellan styrkedjans roller. Jag har tidigare bloggat om min oro för det här.  Positivt lagd som jag är så hoppades jag att denna oro skulle minska något  nu när läroplansbeslutet är fattat. Jag gick till Trippel Helix med förhoppningen att få höra deltagare från de olika kommunerna vittna om att nu, nu äntligen så arbetar vår styrkedja tillsammans med utmaningarna  som digitaliseringen av skolan innebär. Eller att man åtminstone hade en plan för komma igång  med en större dialog som på sikt leder till en gemensam plan. Riktigt så blev det inte…

Dagen inleddes med att Skolverket presenterade nationella IT-strategin i korthet, läroplansförändringarna och det arbete de gör just nu. Där fick vi b.l.a. till oss att regeringen i huvudsak utgått från Skolverkets förslag på läroplan och kursplaner men att de på några ställen höjt ribban (b.l.a slöjden). Christian som talade för Skolverket, berättade också att läroplanerna och kursplanerna väntas komma ut på Skolverkets hemsida i sin helhet under april månad. Just nu så vet vi ju inte riktigt hur helheten ser ut  i läroplanernas slutversion eftersom det bara finns ett kort informationsblad från regeringen ute.

Efter det talade Anna Carlsson från SKL om deras arbete med skolans digitalisering och de viktiga kopplingarna som finns till framtidens arbetsmarknad. Detta  perspektiv är så oerhört viktigt och så lätt att tappa i alla hur och måsten! Framtidens arbetskrafts kompetensbehov vet vi inte jättemycket om. Det är det som är utmaningen! Däremot vet vi att kompetensbehoven ändras i en rasande takt. Att förmåga att lära om och lära nytt kommer att behövas och att digital kompetens är  en viktig faktor i det. Vi vet också att de yrken som finns idag inte kommer vara samma som finns imorgon. Detta är inget nytt för oss inom skolans värld. Att framtidens arbetskraft kräver annan kompetens är ett mantra vi hört många gånger förut i samband med digitaliseringen. Men! Skillnaden nu är att det är mer än hög tid för oss att inte bara prata om detta utan också agera. Tiden rinner ifrån oss!  Vi behöver därför öka takten på skolans digitalisering så att vi åtminstone gör det vi kan för att minska kompetensglappet på arbetsmarknaden. Nationella IT-strategin och de nya läroplanernas syfte är att hjälpa oss en bit på vägen i det.

Sedan var det dags för  lite inspirationsföreläsningar av b.l.a Anders Holmgren och mig  Eftermiddagen ägnades åt runda bordet-samtal i mixade grupper. Här stod det ganska snart klart att vi redan har skapat en likvärdighetsklyfta i hur hanteringen och förberedelserna  för nationella IT-strategin ser ut runt omkring i landet. I de samtal som jag tog del av på Trippel Helix  var det stora orosmolnet som alla, oavsett roll ,bar på var bristen på helhetsgrepp och samsyn i den egna styrkedjan. Förvånansvärt få hade huvudmän som gått samman och skapat ett helhetstänk i hela styrkedjan kring digitaliseringen av skolan. Allt för många deltagare på Trippel Helix  berättade att det  ännu var upp till enskild skolledare att hantera och planera för detta. Skrämmande många sade också att i deras organisationer var det fortfarande t.om. upp till varje enskild lärare  eller skolledare att förbereda sig inför och följa processen med de nya styrdokumenten.  Att ingen känd gemensam plan/ tanke ännu fanns. Som om skolledare och lärare  inte hade tillräckligt  att göra….Hallå? Hur kan det vara så? Är det så att merparten av våra politiker och förvaltningar tycker att det är oceaner av tid kvar innan det blir lagkrav 1 juli 2018? Eller tills programmering införs på gymnasiet 1/8-2017? Vad beror tystnaden och passiviteten i frågan i många styrkedjor på? Givetvis finns det undantag. Det finns kommuner och koncerner som verkligen tagit sig an detta som en gemensam uppgift och krokat arm på ett föredömligt sätt i hela styrkedjan. Ur ett nationellt likvärdighetsperspektiv är de dock skrämmande få än… Vad beror det på?

Vi kan inte direkt skylla på att nationella IT-strategin och de nya läroplanerna kom som en blank nyhet för oss. Skolverket har dessutom gjort ett jättejobb med att skapa en transparent process så  att vi har kunnat följa med successivt i deras arbete och förankra vart det bär. Informationen från Skolverket har i mitt tycke varit både tydlig och tillräcklig. Visst, regeringsbesluten har tagit ruskigt lång tid (alla har dessutom inte kommit än). Samtidigt så har vi regelbundet fått till oss även från regeringens håll att  vi inte ska vänta med det lokala arbetet och att vi kan utgå ifrån Skolverkets förslag i vår planering. Så hur kunde  det redan nu uppstå så här olikvärdiga processer redan nu?  Jag tror att framförallt beror på två saker:

  • En gemensam helhetsbild och strategisk samsyn  kring skolans digitalisering  saknas i många kommuner/koncerner. På flera håll har man ännu inte hunnit komma igång med samtal över styrkedjans gränser om vad skolans uppdrag med att skapa och leda en skola som lever och verkar i en digitaliserad värld innebär. Det finns ingen gemensamt skapad och kommunicerad  vision och helhetsbild kring digitaliseringens roll i skolan. Det får konsekvensen att ingen i organisationen riktigt vet vart de ska eller vem som ansvarar för vad när det gäller skolans digitalisering.  Den gemensamma processen blir otydlig och alla springer antingen på alla bollar eller ingen boll… I det här läget blir det också sorgligt lätt att hamna i ett läge  där de olika nivåerna i styrkedjan skyller på varandra.  Det in sin tur ökar bristen på den nödvändiga tilliten och för oss ännu länge bort från varandra i styrkedjan….
  • Det finns ännu inte tillräckligt med strategisk kompetens bland politiker och beslutsfattare för att kunna leda digitaliseringen genom hela styrkedjan.  Eller som kloka Per Falk (IT-strateg Upplands Väsby) brukar säga. ”Ibland måste polletten trilla upp för att kunna trilla ner”. Jag tror att ”kompetenspolletten ” ännu inte har trillat upp på allvar  i toppen av styrkedjan. Konsekvensen av det blir att man inte riktigt förstår vilken oerhört stor utmaning digitaliseringen är för skolan som organisation och för människorna som verkar i den. Man ser inte vad som behöver göras och varför. Frågan blir då inte prioriterad på rätt sätt vilket gör att ingen heller tar det yttersta ansvaret för helhetsbilden. Det i sin tur leder till att väldigt mycket av ansvaret  hamnar på enskilda skolledare och lärare. Ett ansvar som de faktiskt inte kan lösa själva.

Jag tror att vi alla oavsett roll i styrkedjan  på allvar behöver inse att en likvärdig  digitalisering  av skolväsendet är en utmaning som ingen av oss  löser på egen hand. Vi behöver varandra för att våra elever ska lyckas! Digitaliseringen kräver att vi odlar ett välfungerande teamwork  som utgår ifrån en kollektiv helhetsbild/samsyn kring vad uppdraget med att skapa en skola som lever och verkar i en digitaliserad värld innebär. Hela styrkedjan måste föra en dialog om vad detta innebär för de olika rollerna i systemet. Vi behöver ha en gemensam, övergripande målbild över vart vi ska med digitaliseringen. Först då kan vi göra en välfungerande rollfördelning där de olika delarna i styrkedjan kan ta ansvar för sin bit. Först då kan vi skapa genuint lärande organisationer vars lärande kretslopp leder mot en likvärdig digitalisering.Här finns inga genvägar!

Lokala politiken i våra kommuner behöver ta det ansvar de förväntas ta utifrån den politiska organisation som finns i respektive kommun. Vanligen har de ansvar för det  långlångsiktiga helhetstänket kring digitalisering utifrån medborgarens möjligheter och kommunens tillväxt. I det ingår oftast  att lägga de  riktigt stora ramarna för sina medborgares likvärdiga möjligheter till  digital kompetens. Att peka ut riktningen utan att bestämma färdvägen dit. Med det som utgångspunkt kan de se till att rimliga förutsättningar finns på plats, så nästa led i styrkedjan kan ta ansvar för sin bit i vårt gemensamma arbete med att förverkliga digitaliseringen.

Alla förvaltningar och beslutsfattare behöver ta ansvar för att omsätta politikens stora ramar till en gemensam och levande röd tråd som genomsyrar hela förvaltningens arbete med digitaliseringen. Förvaltningen bör tillsammans med sina skolledare och lärare lägga en övergripande strategi som drar åt samma håll och som leder mot en likvärdig skola. Vad är det som krävs av oss? Varför? Den bilden krävs för att en förvaltning ska kunna  säkerställa att förskolor och skolor faktiskt har nödvändiga förutsättningar för att lyckas med digitaliseringen. Vi behöver fråga oss: Vad behöver våra skolledare för att vi ska lyckas? Vad behöver våra pedagoger? Vad behöver våra elever? 

Skolledare i sin tur behöver ta ansvar för att driva den kommungemensamma processen vidare lokalt på sin skola utifrån skolans unika kontext och uppdrag. I det ingår att ta skolledaransvar för att ev. kommungemensamma beslut följs. Skolledare behöver  tillsammans med sin personal fråga sig: Hur skapar vi en likvärdig utbildning av  skolans uppdrag utifrån våra elevers behov och vår skolas kontext? Skolledare har fått ett jätteansvar i arbetet med skolans digitaliseringen och att likvärdighet nås. De ska leda lärarnas lärande och skapa de lokala förutsättningar som behövs för att våra elever ska utveckla adekvat, digital kompetens. I det ingår att successivt följa upp och tillsammans med sin personal forma och omforma processen utifrån elevernas behov och digitaliseringens utveckling. Det är ett ansvar som lätt kan kännas övermäktigt och som blir så mycket lättare och roligare om det finns ett välfungerande teamwork i den lokala rektorsgruppen/ förskolechefsgruppen. Att våra skolledare får vara en del av en  gruppkultur som bygger på att man hjälps åt och tar gemensamt ansvar för de utmaningar som digitaliseringen innebär tror jag är en absolut nödvändighet för att de ska orka leda sina skolors digitaliseringsprocesser. Skolchefer landet runt bör här vara mycket medvetna om detta behov och ta ledaransvar för att skolledarna som grupp får de förutsättningar som krävs för att bli ett team med en levande dela-kultur. Det krävs också att politiker och förvaltning har tagit sitt ansvar i styrkedjan. Idag är det inte alltid så än…

Lärare i sin tur behöver ta ansvar för att utgå och följa skollagen och styrdokumentens uppdrag.  Hela progressionen i styrdokumentens skrivningar om digitalisering och digital kompetens bygger på att alla skolformer levererar det de fått i uppdrag att göra. Den kedjan måste funka annars är det eleven som ytterst drabbas. Lärare behöver precis som skolledare också  ta ansvar för att gemensamt fattade beslut lokalt på skola följs. För att lärarna ska lyckas med sina ansvarsområden krävs dels att de får goda förutsättningar för att bli ett lokalt team och att det finns ett kollektivt vi  med en stark dela-kultur lokalt på skolan. Det krävs också att övriga nivåer i styrkedjan har tagit sitt ansvar. Idag är det inte alltid så än…

Du  jag och alla andra som verkar i skolan har makten att tillsammans ändra på detta.  Vi kan se till att det  som ännu inte är påbörjat, påbörjas. Ett första steg kan vara att själv ta initiativ till att den lokala dialogen mellan styrkedjans olika roller om vad införandet av nationella IT-strategin och de reviderade läroplanerna innebär startar. Ett annat skulle kunna vara att aktivt efterfråga dialogen hos dem i din organisation som har mandat att starta den. Jag är övertygad om att  vi alla kan göra något men att vi behöver göra det tillsammans. Vad kan just DU göra för att denna dialog ska starta? Häng på! Låt oss tillsammans, både lokalt och nationellt, fånga den kraft som faktiskt finns i ordet ”än”…:).

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Digitaliseringen av skolan – ett teamwork som kräver att hela styrkedjan samarbetar!

  1. kentlundgren skriver:

    Tack för analys. Tillsammans, är ledordet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s