Dags att höja blicken mot nästa steg?

ledande

Varje verksamhet inom skolväsendet kämpar idag hårt med att säkerställa att både personal och barn/elevers digitala kompetens ska blir adekvat utifrån den nationella definition av begreppet vi fått och som börjar gälla  senast 1/7 2018. Första steget i det är att nå upp till den grad av adekvat, digital kompetens som behövs i dag och som de reviderade styrdokumenten innebär nu.  Ställt i relation till hela den digitala transformation som skolväsendet behöver göra fram till 2022 är det en förhållandevis lätt och tydlig ”här och nu”-uppgift. Vi vet innehållet i styrdokumenten ( och har vetat  ända sen den 9/3 2017). Det finns en tydlig deadline för när styrdokumenten börja gälla skarpt (2018-07-01).  Vi vet också hur samhället ser ut idag, och vi vet hur teknikutvecklingen ser ut idag. Det finns färdigt  kommentarmaterial, stödmaterial, kompetensutvecklingsmaterial och forskningsöversikter som vi kan ta hjälp av.  Kort och kort sagt har vi som ledare haft rätt goda och stabila förutsättningar för att förbereda våra verksamheter inför revideringen av styrdokumenten. Det är högst troligt att anta att kommande steg i skolans digitala transformation inte kommer att kunna vara lika lättplanerade och förutsägbara. Det är nu vi behöver hjälpas åt att höja blicken mot horisonten samtidigt som vi har kvar fötterna i ”myllan”. Revideringarna av läroplanerna utgör  trots allt endast en  pytteliten men nödvändig del av skolans digitala transformation. De är också bara en början på något som behöver övergå till en mer genomgripande digital transformation som på allvar utvecklar och effektiviserar vårt sätt att organisera och genomföra undervisning och lärande.

Nästa och betydligt mer komplexa steg  är att på allvar successivt forma om våra verksamheter så att de kan fungera, utvecklas och växa i takt med samhällets digitala transformation. Det är här kärnan i det riktigt, viktiga och långsiktiga arbetet som skolledare i en digitaliserad värld ligger. Den digitala transformationen av skolväsendet  kräver en hög grad av förändringsledning  på alla nivåer nivåer i styrkedjan.  Det kräver också en samverkan mellan styrkedjan och en gemensam målbild av vad .nationella digitaliseringsstrategin innebär.  

I arbetet med att skolans digitala transformation kommer alla organisationer  att ställas inför en mängd komplexa och nödvändiga struktur och kulturförändringar.  Det förändringsarbetet kan inte vänta utan måste påbörjas parallellt med att vi förbereder oss inför de reviderade styrdokumenten. Redan nu  behöver det finns en kommunicerad tanke kring hur verksamheter på alla nivåer i styrkedjan ska göra för att fortsätta att utveckla sin adekvata, digitala kompetens. Vi behöver också synliggöra vilka organisationsförbättringar som måste till för att nya förutsättningar ska skapas på alla nivåer nivåer i styrkedjan.  Här blir det med ens mycket svårare att leda förändringsarbetet! Framöver finns inget facit över hur  samhällsutvecklingen och teknikutvecklingen kommer att se ut. Vi vet alltså inte hur personal och elevers adekvata digitala kompetens behöver se ut för att fortsätta vara just adekvat. Vi kan ana hur det kommer att bli de närmsta åren och med kloka analyser kan kanske gissa lite rätt. MEN! Vi vet inte.

Därmed uppstår ett behov av att successivt  ställa om  hela skolväsendets verksamheter till  lärande organisationer på alla nivåer i styrkedjan. Vi behöver skapa organisationer som klarar av att bibehålla och utveckla adekvat, digital kompetens hos personal , barn och elever på alla nivåer i styrkedjan. Dessa organisationer  behöver ha en struktur och kultur som i samverkan kan identifiera och hantera  både  väntade och  oväntade behov på kort och lång sikt. Organisationerna behöver ha förmågan att vara organisatoriskt  adekvata, och vara adaptiva så att de ständigt utvecklas. Små, små steg behöver tas hela tiden så att vi hittar en förändringsrytm som är hållbar men effektiv.  Helt enkelt en lärande organisation som likt Barbapapa  kan anta den form som verksamheten kräver! Synen på behovet av lärande organisation behöver finnas på alla nivåer i styrkedjan.  Så här skulle det  kunna se ut:

  • Skolväsendet  på nationell nivå behöver ha en verksamhet vars struktur och kultur kan  identifiera och hantera  väntade, oväntade, långsiktiga och omedelbara nationella behov som uppstår  i och med digitaliseringen. Deras utvecklingsorganisation bör därför ha en väldigt hög grad av  omvärldsbevaknings och omvärldsanalyskompetens. Det kommer vara nödvändigt för att vi  som nation ska kunna vara ledande på att ta tillvara på digitaliseringens möjligheter och för att huvudmän och förskolor/skolor ska kunna få adekvat stöd  i så hög grad som möjligt även fortsättningsvis.  De behöver liksom veta våra behov av stöd innan de har uppstått :).
  • Alla Sveriges huvudmän behöver i sin tur  ha en lärande organisation som möter upp de behov av stöd som  kvalitetsuppföljningen visar  finns i det egna området. Den behöver ha en  struktur och kultur som kan  identifiera och hantera  väntade, oväntade, långsiktiga och omedelbara  behov på huvudmannanivå. Även här behövs en hög grad av  omvärldsbevaknings och omvärldsanalyskompetens så att huvudman kan förse  skolor och förskolor med adekvat stöd snabbt.
  • Skolledarna behöver skapa  lärande organisationer med en  struktur och kultur som kan  identifiera och hantera  väntade, oväntade, långsiktiga och omedelbara  behov  som uppstår i den egna verksamheten. Kärnan här är såklart arbetet med att förse alla  barn/elever en likvärdig utbildning.

Här finns mycket spännande och intressant att fundera och agera kring  som ledare: Vad behövs för att din verksamhet ska kunna ta  nästa steg i sin digitala transformation? Vilka strukturella och kulturella förändringar är nödvändiga hos er?  Hur ser er plan ut för att bibehålla och utveckla elevernas adekvata , digitala kompetens när ”här och nu”-nivån är uppnådd? Vilken slags lärande organisation behöver ni  utveckla för att lyckas?  Lycka till med arbetet att ta ”nästa steg” och glöm framför allt inte mantrat: Tillsammans är nyckelordet för att lyckas med skolans digitalisering :)!

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En liten guidning i strategidjungeln

strategierna, hur hänger deihop

Allt börjar med regeringens digitaliseringsstrategi för HELA Sverige

Digitaliseringen av skolan börjar egentligen redan i regeringens  övergripande digitaliseringsstrategi För  ett hållbart digitaliserat Sverige  . Här skissar regeringen upp  vad  digitaliseringen av Sverige ska leda till på sikt. Strategin har en vision: ”Ett hållbart digitaliserat Sverige”. Det finns ett övergripande mål: Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.”  Den har fem fokusområden med tillhörande delmål: digital kompetens, digital trygghet, digital innovation, digital ledning och digital infrastruktur.

Nationella digitaliseringsstrategin för svenska skolväsendet bygger vidare utifrån

Den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet  har ingen egen vision och bygger vidare på regeringens övergripande strategi  men utifrån skolans uppdrag. För att förstå skolans digitaliseringsstrategi behöver man alltså ha koll på regeringens övergripande strategi eftersom skolans strategi är ett steg på vägen mot den. Skolans strategi har också fått ett övergripande mål som är väldigt likt  regeringens övergripande mål Det svenska skolväsendet ska vara ledande i att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt för att uppnå  en hög digital kompetens hos barn och elever och för att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten”. Skolans strategi har också tre fokusområden som totalt sett har  12 mål och delmål.

SKL:s handlingsplan kompletterar skolans digitaliseringsstrategi

Till skolans digitaliseringsstrategi kommer en handlingsplan tas fram av SKL. Den är tänkt att tillsammans med skolans digitaliseringsstrategi bilda en helhet. Du kan läsa mer om det arbetet  här

Huvudmannens digitaliseringsstrategi

Alla huvudmän ska enligt skolans digitaliseringsstrategi ha: Förmågan att strategiskt leda det digitala utvecklingsarbetet (delmål 1.2). Det  i sin tur kräver att huvudman har en plan/tanke/strategi för att  utifrån sitt huvudmannauppdrag säkerställa att alla barn och elever får den adekvata, digitala kompetens de enligt styrdokumenten har rätt till. Den kompetensen ska  i sin tur leda till att Sverige  moderniseras och att regeringens vision om ett hållbart digitaliserat Sverige förverkligas.  Här handlar det om att ha en plan för att bygga ett välfungerande digitalt ekosystem, säkerställa likvärdighet både inom kompetens och inom tillgång till infrastruktur . Det handlar också om att som huvudman våga vara innovativ och försöka hitta nya vägar till barn och elevers lärande med hjälp av digitaliseringen. Mycket av de yttre förutsättningar som skolornas behöver kan inte en enskild förskolechef eller rektor lösa på egen hand. Här blir det systematiska kvalitetsarbetet en viktig pusselbit.

Skolans plan för att alla elever adekvat digital kompetens

Varje rektor och förskolechef ska också ha Förmågan att strategiskt leda det digitala utvecklingsarbetet (delmål 1.2).  Ytterst är det ute på skolorna och förskolorna som regeringens vision om ett hållbart digitaliserat Sverige förverkligas. Det kräver ett strategiskt ledarskap och en syn på digitalisering som förändringsprocess. Det kräver att varje rektor och lärare tar ansvar på sin nivå för att  våra reviderade styrdokument verkligen implementeras och levandegör. Då når vi kärnan och klarar vårt uppdrag att ge alla elever en likvärdig adekvat, digital kompetens. Detta kräver dock tillit, samsyn kring uppdraget och teamwork i styrkedjan. Tillsammans ÄR nyckeln för att lyckas med skolans digitalisering.

Av Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld-Att leda lärande.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

GDPR som kvalitets- och läroplanssil?

 

 

Det råder  GDPR feber inom skolans värld! Runt om i landet pågår intensiva förberedelser för att anpassa verksamheterna till den nya dataskyddsförordningen som träder i kraft den 25/5 2018. De digitala resurser, system och appar som används inom skolornas verksamhet  kartläggs och säkerhetsklassas. Nya GDPR-godkända rutiner för hur olika digitala tjänster tillåts användas framöver införs bland landets huvudmän. Allt för att huvudmannen ska kunna leva upp till de 99 artiklarna och de 173 s.k. “skälen” som dataskyddsförordningen GDPR innehåller.

Ofta beskriv denna förändringsprocess i tämligen dystra termer inom skolans värld. GDPR målas inte sällan upp som en framtida kreativitetsdödare. Skälet till det är att det friutrymmet i pedagogens möjligheter att välja bland digitala system, verktyg/tjänster och appar i och med GDPR riskerar att  begränsas kraftigt. Enskilda pedagoger som arbetar i verksamheter där man varit van vid att välja fritt bland appar, digitala tjänster/verktyg och tilläggstjänster i Chrome kommer inte att kunna göra det på samma sätt som nu. Detta behöver vi alla förhålla oss till vare sig vi vill det eller ej.  En begränsning vilka verktyg/tjänster som är tillåtna verktyg/tjänster kommer att ske i och med GDPR. Den kommer troligen också se olika ut hos olika huvudmän beroende på hur GDPR tolkas. 

I praktiken kommer sannolikt den enskilda lärarens friutrymme begränsas i och med detta. Vid första anblicken kan detta upplevas som oerhört frustrerande. Men… En klok huvudman ser även och tar tillvara de pedagogiska möjligheterna med GDPR och planerar processen utifrån det. Begränsningen av verktyg och tjänster behöver i praktiken inte bli negativt för elever och lärare. Tvärtom! Kanske är det kanske till och med välbehövligt att rensa upp lite i ”verktygsträsket”? Skolornas digitala utvecklingsprocesser skulle må bra av en ökad  kollegial samsyn kring vad som krävs för att digitaliseringen ska främja kunskapsutvecklingen. Det händer att vi spretar rätt ordentligt där:)!

 Vill vi ha en likvärdig digitalisering av skola så bör vi våga granska vår ”digitala verktygslåda” och ta ett omtag på den. GDPR ger oss en öppning att  bygga upp en ny mer pedagogisk medveten, adekvat, behovsstyrd, kvalitets och läroplanssäkrad, gemensam kollegial “digital verktygslåda” istället för att var och en sitter på sin egen. Vår gemensamma verktygslåda behöver vara riklig men inte innehålla den oändliga mängd verktyg som totalt sett används idag. Den begränsning och kontroll som GDPR tvingar fram skulle faktiskt kunna hjälpa oss, inte bara stjälpa oss!  Arbetet med GDPR ses av kloka huvudmän som en “kvalitets och läroplanssil “, inte bara informationssäkringssil. Införandet av GDPR är därför ett ypperligt  tillfälle till att stanna upp och tillsammans;  

  •  Kvalitets och läroplansgranska de digitala tjänster som används. Det skulle också hjälpa oss att få en djupare kollegial samsyn i vad den reviderade läroplanen innebär.
  • Gemensamt och med en pedagogisk medvetenhet gallra bland mängden verktyg, appar och tillägg som olika individer använder på skolan. Detta behöver givetvis ske med utgångspunkt i verksamheternas behov och läroplanens krav. Vilka verktyg är adekvata för vårt uppdrag nu? Vilka kan bidra till att ge våra elever en kvalitativ undervisning med stöd av digitala verktyg? Vilka är inte det?

För handen på hjärtat…Alla verktyg, appar och tillägg därute som används har  idag inte den kvalitén som  krävs eller är adekvata för skolans uppdrag.  Det är inte heller så att det är mängden digitala tjänster och verktyg som är avgörande för hur digitala verktyg främjar kunskapsutvecklingen. Det är hur vi använder dem som avgör vilken effekt de får på elevens lärande. En hel del av dem fyller dessutom samma pedagogiska funktion och har tämligen likvärdig kvalitet. Behöver vi verkligen tillgång till fem olika verktyg för att göra samma sak? Att minska mängden verktyg kan faktiskt gynna både kreativiteten, underlätta lärarnas kompetensutveckling,  bidra till att vi får en större samsyn och en djupare dela-kultur.

GDPR är  alltså en öppning till att verkligen på allvar realisera Dylan Williams mantra om skolförbättring: ”För att förbättra resultaten i skolan måste vi få lärare att sluta göra bra saker för att få tid till att föra ännu bättre saker”  Ibland kan det vara att sluta använda ett visst digitalt verktyg för att använda ett annat. Givetvis kräver det att det inom huvudmannen finns en välfungerande organisation och verksamhetsnära samarbetskanaler mellan IT-avdelningen och pedagogerna. Förmodligen är det här merparten av huvudmännen behöver börja. Den gemensamma verktygslådan är ju inte heller något engångsbygge utan den behöver växa och gallras kontinuerligt för att fortsätta vara adekvat. Det kräver pedagogisk kompetens, omvärldsbevakning och att huvudmannen har en ständig dialog med verksamheterna om deras behov. Det kräver också att det finns tydliga och smidiga  rutiner för hur skolornas behov fångas upp och tas till vara på.  Det är nu vi bygger hållbara och likvärdiga organisatoriska strukturer för att leverera nationella digitaliseringsstrategin.  Använd det ofrånkomliga arbetet med GDPR som katalysator och möjliggörare, inte som bromskloss och kreativitetsdödare. Tillsammans ÄR nyckelordet för att lyckas med skolans digitalisering!

 

Malin Frykman, stolt skolutvecklingsnörd och författare till Skolledare i en digitaliserad värld -Att leda lärande

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Destination ett moderniserat Sverige

ledande

Resan mot ett Sverige som är bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter har börjat! Du, jag och alla andra medborgare är inbjudna att åka med. Det kommer bli en utmanande och revolutionerande resa. Inte digitaliseringen i sig, utan vad den gör med oss, vårt beteende och våra föreställningar av vad ett samhälle, en framtid och ett skolsystem kan och bör vara. Häng på! Nu drar vi!

Destinationen vi alla ska till innebär ett moderniserat Sverige. För mig är det ett Sverige som har kapacitet och kompetens att möta konkurrens från omvärlden, trots att vi i globala mått ”bara” är en stad. Det innebär att bli en nation som på allvar vågar ge sig in i matchen om nya innovationer, trots att vi inte alltid kan från början. Ett modigt land  med mycket Pippi Långstrupsinställning: Det har jag aldrig provat för så det kan jag säkert! MEN! Det innebär lika mycket ett Sverige som tar ansvaret för att se till att alla medborgare kan och vill hänga med. Ett land som tar ställning för de mjuka värdena inom digitaliseringen.  En nation som aktivt och medvetet motar bort det digitala utanförskap som inom vissa områden redan knackar på dörren… Helt enkelt ett land som väljer att skaffa sig ett skollsystem som är kompetent nog att ta BÅDE innovation och likvärdighet på allvar.

Hos mig blir den första anhalten i Sveriges resa mot att bli bäst i världen, digitaliseringen av skolan. Jag anser att det är hos oss det långsiktiga och hållbara arbetet med ett moderniserat Sverige börjar. Det är vi som  lägger grunden till framtidens arbetskraft. Det är vi som ingjuter mod, kreativitet, problemlösningsförmåga och demokratiska värderingar hos våra framtida medborgare. Det är vi som nu tar ansvar för att förse barn och unga med hållbara strategier för lära@lära. Det är också vi som har till uppgift att förse alla elever med en likvärdig adekvata digitala kompetens, vilket krävs för att leva, verka och må bra i ett allt mer digitaliserat samhälle. Det är  hos oss grunden för likvärdig utbildning läggs och därmed grunden för individens möjligheter till ett livslånga lärandet. Vi gör det inte helt själva såklart, utan samarbete och samverkan är viktigt. Till vår hjälp har vi barnens vårdnadshavare och andra samhällsaktörer.

Arbetar du som ledare eller beslutsfattare inom skolan? Då har du  en oerhört viktig kaptensroll under vår resa. I praktiken kommer det att innebär att våga peka ut möjliga vägar som för din verksamhet till vår gemensamma destination. Det handlar också om att  ta beslut om att  välja att navigera fram på nya och okända vägar som kanske inte ännu är beprövade. Du behöver med hjälp av din kloka och kunniga besättning, ha både förmåga att riskbedöma de olika alternativ ni ställs inför och mod att välja dem. Vem vet? Kanske kommer ni även fram till att ni behöver byta fordon? Att det inte räcker med den farkost ni valt utan den nya vägen behöver nya förutsättningar?

Till din hjälp har du och din besättning  en hel del navigeringsstöd: Hela den nationella digitaliseringsstrategin för svenska skolväsendet, de reviderade läroplanerna, kommenarmaterialet Få syn på digitaliseringen  och såklart forskning om framgångsrik skolutveckling och  aktuell forskning om digitalisering och lärande.  Men! Inget av ovan nämnda navigeringsstöd  kommer hjälpa er att komma fram till rätt destination om inte alla har en gemensam bild av vad slutdestinationen är. Vet man inte det är risken att någon ror/flyger/bromsar in åt motsatt  håll vilket försvårar arbetet för alla och därmed försämrar förutsättningarna för eleverna. Som tur är är destinationen enkel att komma ihåg: Sverige ska helt enkelt bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Vi  inom skolväsendet får det ännu tydligare förklarat i vår digitaliseringsstrategis övergripande mål:

“Det svenska skolväsendet ska vara ledande i att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt för att uppnå en hög digital kompetens hos barn och elever och för att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten”

Redan här syns fyra stora och mycket viktiga behovsområden som ledare och beslutsfattare kan börja verka för i morgon:

  • Skaffa en organisation för hur ni aktivt omvärldsbevakar. Det är en grundläggande förutsättning för att veta vad som krävs för att vara ledande och ha koll på vad som är möjligt. Att vara ledande är relativt och kopplat till omvärldens kompetens och utveckling. Hur fångar er organisation upp utvecklingen och förmedlar ut vad ni kan  lära av andra till resten av verksamheten?  Vad görs på huvudmannanivå? Skolnivå? Lärarnivå?
  • Konstruera organisationer som klarar av att bibehålla en hög digital kompetens hos era barn och elever. Det kräver en mycket strukturerad och adekvat, lärande organisation som har kapacitet och resurser för att ständigt kompetensutveckla personalen. Små, små steg  behöver tas hela tiden. En lärande organisation som likt Barbapapa  kan anta den form som verksamheten kräver. Hur ser den lärande organisationen  ut på huvudmannanivå? Skolnivå? Lärarnivå?
  • Påbörja ett nära samarbete med forskning och bli bättre på att själva aktionsforska så att ni snabbt kan fånga upp arbetssätt som främjar kunskapsutvecklingen. Idag vet vi för lite om vad som främjar kunskapsutvecklingen. Det vi vet ska dock naturligtvis vara självklart att använda! Hur ser samarbetet  och det vetenskapliga förhållningssättet ut på huvudmannanivå? Skolnivå? Lärarnivå?
  • Ta ställning till hur digitaliseringen kan användas för att främja likvärdigheten i er verksamhet.  Men klargör också konkret och identifiera vad t.ex likvärdig tillgång till digitala verktyg och infrastruktur är hos er och kommunicera det tydligt. Vilka ställningstagande görs på huvudmannanivå? Skolnivå? Lärarnivå?

Är du redo? Nu drar vi! Tillsammans så klart!

 

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Med sikte på 2022

En lång väntan är över!  Svenska skolväsendet har äntligen fått sin nationella digitaliseringsstrategi beslutad.  Innebörden och essensen i stort är den samma som tidigare version som Skolverket tog fram. Några skillnader finns. I detta inlägg kommer jag  reflektera kring de skillnader som jag bedömer är viktigast.

Skillnad 1: En mer sammanhållen strategi

Den beslutade versionen av strategin är nerkortad, mer sammanhållen och innehåller färre detaljer och bara 3  fokusområden istället för 5 som den förra.  Det är viktiga förbättringar som jag tänker gör den mer lättjobbad. Det finns också  en tydligare koppling till regeringens övergripande digitaliseringsstrategi. Jag upplever att dessa båda hänger ihop  bättre och att den röda tråd som behöver finnas mellan dessa  är tydligare än i första versionen. Det beror givetvis delvis på att regeringens övergripande strategi  också förändrades innan  den beslutades.

Skillnad 2; Tydligt fokus på samarbete och samverkan mellan stat, huvudmän och övriga aktörer

Digitaliseringen är en komplex uppgift som innehåller många utmaningar och behov av innovation  inom flera områden (typ alla :). Det kräver samverkan mellan alla parter och  kanske framförallt mellan stat och huvudman.  Strategin kommer därför att konkretiseras med en handlingsplan som tas fram i samverkan mellan SKL och staten. Handlingsplanen kommer innehålla relevanta initiativ och konkreta aktiviteter. Tidsplanen för handlingsplanen är ännu ej satt. Förhoppningsvis går det snabbt. Jag tänker att  här har både kommunerna och SKL ett ypperligt tillfälle att sprida erfarenheterna och lärdomarna från Leda för smartare välfärd.  Tajmingen är perfekt! Heja Mittköping! Tillsammans ÄR nyckeln för att lyckas med skolans digitalisering!

Skillnad 3; Huvudmännens behov av strategisk kompetens och  helhetsansvar  tydliggörs

Slutversionen  lyfter fram huvudmannens ansvar för helheten på ett  tydligare sätt  än  förslaget gjorde. Strategin lägger även en klar förväntan på att huvudmannen tar ansvar för att säkerställa att också denna har  förmåga att strategisk  leda digitalt utvecklingsarbete i sin verksamhet. För att lyckas med strategin ska huvudmannen   hålla sig aktiv  till utvecklingen och utarbeta lokala strategier som knyter an till nationella strategier och mål (s. 11).  Här krävs en lokal styrkedja som verkligen är en stödkedja och inte en störkedja!  Enligt mig bör varje huvudmannaorganisation som har för avsikt att lyckas med  strategin omgående ställa sig frågorna:

  • Hur ser vår förmåga att strategisk leda digitalt utvecklingsarbete ut på huvudmannanivå ut idag?
  • Vilken  övergripande målbild  och vilket stöd har vi från politiken hos oss?
  • Vilken kompetens  har vi inom vår förvaltningsledning?
  • Vilken kompetens behöver vi skaffa oss för att klara uppdraget?
  • Hur ser vår lokala strategi ut för detta? Eller hur ser vår process ut för att ta fram en lokal strategi?
  • Vem bär huvudansvaret hos oss för att driva,  utveckla och omvärldsbevaka  digitaliseringens utveckling så att ständig förändring kan ske i små steg?
  • Hur kan vi på huvudmannanivå forma  om organisationen så att vi har  en förändringskapacitet  som är mer agil? Vi kommer alla  behöva skapa verksamheter som kontinuerligt kan arbete med  små, ständiga förbättringar.

Här kommer man liksom inte längre  undan med att stå för samordning av infrastrukturen bara:).

Skillnad 4: Kompetensutveckling för alla som ska arbeta med barn och elever

”Det är viktigt att personer som ska arbeta med barn och elever ges möjlighet att utveckla digital kompetens  både under sin utbildning men även genom den kompetensutveckling som de deltar i under sin anställning” (s. 8)

Lärarutbildningen, rektorsprogrammet, ja alla utbildningar som har till uppgift att kompetensförsörja skolväsendet får här en oerhört viktig roll.  Detta ser väldigt olika ut idag. Arbetsgivaren har därefter ansvaret att se till att denna kompetensutveckling fortsätter genom hela anställningen ända fram till pensionen.  Detta kommer att kräva omtänk och omprioritering av resurser hos högskolor och universitet och arbetsgivare.  Finns relevant kompetens på plats i dessa organisationer idag?

Skillnad 5: Skolbibliotekens viktiga roll  nämns även i strategin

För att barn och elever ska utvecklas så långt som möjligt är det även av vikt med ett bra samarbete mellan personal som arbetar med barn och elever och skolbiblioteken. Skolbiblioteket har en viktig pedagogisk uppgift att fylla när det gäller att stärka elevers kompetenser i bland annat informationssökning och källkritik (s. 8).

Redan i revideringen av styrdokumenten  (2017) fick skolbiblioteken  en stärkt roll i  skolans arbete med att  utveckla elevernas  digital kompetens och språkliga förmåga. Det gör mig därför extra glad att skolbiblioteken även nämns i strategin. Då kan det inte undgå någon:). Hur skolbibliotekens roll används  som resurs för elevernas lärande ser  idag väldigt olika ut i Sveriges skolor.  Här finns ingen likvärdighet på nationell nivå att tala om alls…  Än! Förhoppningsvis kommer strategin och styrdokumentförändringarna tillsammans leda till att huvudmän och skolor tar ansvar för att bidra till att  skolbibliotekens status och roll stärks rejält. Vill vi ha mediekompetenta elever som kan hantera digitaliseringens utmaningar så behövs skolbiblioteken! Och det vill vi ju alla!

Detta var min sammanfattning de skillnader som jag anser är störst. Jag tar gärna del av dina tankar om detta. Tillsammans är nyckeln för att lyckas med skolans digitalisering!

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Du har väl besökt Mittköping?

leda

I veckan gjorde jag en virtuell resa som jag verkligen rekommenderar alla som är intresserade av digitalisering också gör. Jag besökte Mittköping, en fiktiv kommun  som kämpar hårt med den komplexa utmaningen att anpassa och ställa om sin  kommuns organisation så att de bättre och snabbare kan ta tillvara  till digitaliseringens möjligheter. Mittköping är resultatet av ett årslångt förändringsledningsprogram, Leda för smartare välfärd, som SKL genomfört.

Bakgrunden till  Leda för smartare välfärd är den “här , nu och sen”-utmaning som våra kommuner  nu står  ansikte mot ansikte med:  Att förändra och utveckla de egna, interna arbetssätten och metoderna så att de bättre kan ta tillvara på digitaliseringens möjligheter. Att transformera en hel kommuns arbete med digitalisering är inte helt enkelt .Det kräver ett tydligt ledarskap och en medvetenhet om digitaliseringens möjligheter och utmaningar i alla  beslutsfattande led. Det är en komplex  och oerhört spännande uppgift som kräver teamwork, gemensam vision och arbete mot samma målbild. Här kan Mittköping vara till stort stöd för våra kommuner!

Vad är det då som är så himla komplext och utmanande för våra kommuner i det? Kommuner har ju  oftast väl inarbetade arbetssätt och metoder som har fungerat sedan många år tillbaks?  Det är just det som är en stor del av utmaningen…Merparten av Sveriges kommuner har under lång tid byggt upp upp ett organisatoriska landskap som domineras av välfungerande  projektbaserade arbetssätt och en klassisk linjär beslutshierarki.. Det har fungerat bra under lång tid och varit väldigt bra i den kontext de utformades för. Digitaliseringen  innebär att  en ny, ständigt föränderlig kontext råder.  I den kontexten blir  kraftigt projektbaserade arbetssätt lätt en organisatorisk flaskhals. Ska vi på allvar kunna fånga upp  digitaliseringens möjligheter och de innovationer som kan komma med digitaliseringens så behöver vi också ändra våra arbetssätt. Klassiska projektmetoder går helt enkelt  många gånger för långsamt. Innan projektets resultat är klart så är risken stor att både behov och omvärld hunnit förändras.Vill du veta mer om detta så lyssna på grymma Darja Isakssons föreläsning   Digitaliseringens möjligheter eller på podden Digialsamtal  med Carl Heath och Anders Thoresson.

Nya och mer snabba, processinriktade arbetsmetoder måste utvecklas och användas.  Självklart räcker det inte med en arbetsmetod men tyngdpunken behöver ligga på  att gå från hårt styrda projektmetoder med mycket dokumentation och många olika  roller till mer  mer processinriktade,agila arbetssätt som arbetar i team och på tvären. I de fall vi trots allt ser att projektformen är den bästa för ändamålet så bör det ske i en agil form med  få projektmedlemmar,korta delmål, snabba leveranser och i nära samarbete med användaren/mottagaren av resultatet i projektet.

Detta har SKL tagit fasta på i Leda för smartare välfärd  Totalt har 20 utvalda kommuner under 1 år nu arbetat  tillsammans för att utveckla arbetssätt och metoder som ökar hastigheten, nyttan och kvalitén i arbetet med att i att  införa digitala lösningar. Det har funnits två inriktningar i projektet:

  • Skola och lärande i en digital värld
  • Hälsa och omsorg i en digital värld.

Under året har de deltagande kommunerna  tillsammans med SKL  byggt upp  Mittköping. Det fina med Mittköping är att du och jag kan besöka denna kommun och där ta del av  alla deltagande kommuners identifierade nyckelfaktorer för att lyckas. Vi kan inspireras av deras arbetsmetoder och följa deras förändringsprocesser. Att besöka Mittköping är oerhört inspirerande. För mig blev det väldigt tydligt att  de kommuner som deltagit i detta verkligen är på gång.  Systematiskt  styr de om sina organisationers arbetssätt till mer processinriktade arbetssätt så att de kan ta tillvara på digitaliseringens möjligheter med  bättre hastighet. Gemensamt för dem alla är att de arbetar medvetet mot en gemensam målbild. De strävar  i det efter att få bort interna stuprör och de har en kommunicerad, uttalad tanke med att skapa det kretslopp som en lärande organisation behöver för att finnas till. Det gör mig väldigt glad och imponerad! Där finns mycket för oss alla att lära av dem i sann ”dela-anda”. Digitaliseringen i sig är så komplex  så varför ska vi envisas med att  krångla till det i onödan ? Det finns massor av goda exempel  bland kommunerna i Mittköping  så surfa  dit  genast och låt dig inspireras!

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld -Att leda lärande

Publicerat i Leda lärares lärande, Okategoriserade, Omvärldsbevakning, Pedagogiskt ledarskap, Visionsarbete i praktiken | Lämna en kommentar

När matade du dela-kulturen senast?

sharing

Begreppet dela-kultur är flitigt använt i dessa dagar bland oss skolutvecklingsnördar och undertecknad i synnerhet :). Dela-kultur lyfts ofta fram som en otroligt viktig pusselbit i vårt arbete med att lyckas med skolans uppdrag. Dela-kulturen nämns också i princip alltid som en framgångsfaktor i forskningsrapporter om skolans digitalisering. Hur kommer det sig att dela-kultur är på allas läppar nu? Dela-kultur som bränsle för det kollegiala lärandet och en skolas inre utvecklingsarbete är ju i sig egentligen inget nytt… Yrkesverksamma inom skolan har i alla tider haft en vilja och ett driv att hitta former för att dela utan att prata om det som en  dela-kultur, d.v.s. som fenomen och begrepp. Är dela-kulturen en modefluga? En sån där skolutvecklingsfloskel som vi om 5 år kommer att skratta åt? Personligen tror jag inte det. Jag skulle vilja lyfta fram två huvudorsaker till varför dela-kulturen är här för att stanna:

  1. Digitaliseringen av samhället har medfört att vi nu kan dela på så oändligt många fler sätt och med en global spridning. Det är numera  också väldigt enkelt att dela och samskapa material, tips och tankar med kollegor i olika format  via sociala medier och molntjänster. Kanske är det till och med så att det blivit så himla enkelt att det för några upplevs som svårt? Mängden forum och platser för att dela är enorma. Det är lätt att gå bort sig bland alla delningssidor och digitala samlingsplatser. Det finns så ohyggligt många platser att “leta” på.
  2. Dela-kultur skrivs in i de reviderade styrdokumenten från 1 juli 2018: Enligt Lgr 11, (upplaga 2017) ska rektor nu ansvara för att:

personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter och kontinuerligt ges möjligheter att dela med sig av sin kunskap och att lära av varandra för att utveckla utbildningen (Lgr 11  reviderad 2017, Rektors ansvar s. 19).

Att vi nu också får en statlig styrning på att det ska finnas en dela-kultur är både häftigt och positivt! Det finns väldigt mycket att vinna om vi får tillstånd en levande och välfungerande dela-kultur i våra organisationer. I organisationer med stark dela-kultur behöver inte alla medarbetare uppfinna alla hjul om och om igen vilket blir arbetsbesparande. Fokus kan istället ligga på att tillsammans förbättra och utveckla/utmana de hjul som finns. En dela-kultur med rätt förutsättningar kan också leda till att lärandet kollegor emellan blir en naturlig del i vår arbetsvardag – kollegialt lärande när det är som mest effektivt! 

Detta sker dock inte av sig självt utan här behövs det ett gott, pedagogisk ledarskap, en lyhördhet,  att rätt förutsättningar skapas både av skolledare och huvudman. Vi behöver stanna upp och tillsammans fundera över vilken roll vi  tänker att dela-kulturen ska ha i våra lärande organisationer och vad vårt syfte med dela-kulturen är. Först då kan vi på ett  medvetet välja forum, mötesplatser och former odlar en dela-kultur utifrån. Ett sätt att sortera i dela-kulturen är att i organisationen skilja på formellt delande och informellt delande. Exempel på formellt delande är att dela med sig av den egna verksamhetens pedagogiska planeringar på en av organisationen i  förväg bestämd, digital yta (Lärplattform? Molntjänst?). Informellt delande kan var att vara en del av det vidgade kollegiets dela-kultur på sociala medier.   

En dela-kultur blir också som bäst när den används formativt för feedback under själva processen att ta fram en planering eller ett arbetsområde. Idag har vi de verktyg och den digitala teknik som tidigare saknats för att ta dela-kulturen till en högre nivå. Det räcker dock inte att infrastrukturen är på plats. En formativ dela-kultur kräver även mod, prestigelöshet och och transparens i alla led i våra organisationer. Att vi  på alla nivåer  vågar dela under processen och inte bara när vi upplever att vi är färdiga och är “nöjda” med slutresultatet. Där är vi sällan idag. Detta är så mycket svårare än att dela länkar och  färdiga tips. Viljan och ambitionen finns oftast,  men det är  ohyggligt svårt att genomföra i praktiken! En formativ dela-kultur  bygger på en rad oerhört  komplexa faktorer. Till exempel att det finns en samsyn kring uppdraget  i styrdokumenten, en tillit kollegor emellan och att  vi har organisationer där samarbete kring undervisning och lärande ses som en självklar norm bland all personal. Detta är egentligen  viktiga grundbultar för all likvärdig skolframgång! Ett litet sätt att närma sig  en formativ dela-kultur är att vi som skolledare  tar ansvar för att visa vägen genom att själva blotta “halvfärdigt material” och “halvfärdiga tankar”.  Att vi modellerar vilken dela-kultur vi vill etablera  formellt och informellt genom att  själva dela aktivt. 

Till sist …En dela-kultur börjar med att du och jag ger.  Inte att vi tar. Den får sin näring av människorna som delar och den kollektiva kompetens som bildas när vi arbetar tillsammans. Inte av tekniken, inte av sociala medier och inte av att den skrivs in i läroplanen. Vill vi att den ska växa så måste du och jag ta ansvar för att mata den.  Vad är ditt nästa  och bästa steg för att mata dela-kulturen?

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld -Att leda lärande

Publicerat i Leda lärares lärande, Okategoriserade, Pedagogiskt ledarskap | Lämna en kommentar