Digitaliseringen av skolan – ett teamwork som kräver att hela styrkedjan samarbetar!

Working_Together_Teamwork_Puzzle_Concept

Bilden är gjord av:lumaxart  (CC-BY-SA 2.0)

 

I torsdags var jag på del två i Trippel Helix serier med workshops. Syftet med dessa workshops är att få till en nationell kraftsamling i arbetet med skolans digitalisering. På dessa workshops deltar representanter från skola, universitet och näringsliv, vilket ger en bra blandning och goda förutsättningar för framåtsyftande dialoger. Temat denna gång var Skolans digitalisering: Från IT-strategi till verksamhetsförändring. I detta blogginlägg kommer jag dels att sammanfatta lite från dagen, men framförallt reflektera kring vad jag tar med mig mest från samtalen och workshopen: Nämligen vikten av att hela styrkedjan tar ansvar för digitaliseringen av skolan. Att vi ser och möter digitaliseringen av skolan som ett teamwork som genomsyra hela styrkedjan oavsett om det är en politisk styrd organisation eller en privat skolkoncern. Vi behöver gå igenom den transformation som digitaliseringen innebär tillsammans på riktigt, inte bara tillsammans samtidigt. Idag är det inte riktigt så än…

För att kunna göra det behöver dialogen och samtalen om vad detta innebär ske mellan de olika rollerna i styrkedjan. Ingen av nivåerna kan fixa detta själv! Det är min uppfattning att vi på många håll har en bit kvar till detta teamwork mellan styrkedjans roller. Jag har tidigare bloggat om min oro för det här.  Positivt lagd som jag är så hoppades jag att denna oro skulle minska något  nu när läroplansbeslutet är fattat. Jag gick till Trippel Helix med förhoppningen att få höra deltagare från de olika kommunerna vittna om att nu, nu äntligen så arbetar vår styrkedja tillsammans med utmaningarna  som digitaliseringen av skolan innebär. Eller att man åtminstone hade en plan för komma igång  med en större dialog som på sikt leder till en gemensam plan. Riktigt så blev det inte…

Dagen inleddes med att Skolverket presenterade nationella IT-strategin i korthet, läroplansförändringarna och det arbete de gör just nu. Där fick vi b.l.a. till oss att regeringen i huvudsak utgått från Skolverkets förslag på läroplan och kursplaner men att de på några ställen höjt ribban (b.l.a slöjden). Christian som talade för Skolverket, berättade också att läroplanerna och kursplanerna väntas komma ut på Skolverkets hemsida i sin helhet under april månad. Just nu så vet vi ju inte riktigt hur helheten ser ut  i läroplanernas slutversion eftersom det bara finns ett kort informationsblad från regeringen ute.

Efter det talade Anna Carlsson från SKL om deras arbete med skolans digitalisering och de viktiga kopplingarna som finns till framtidens arbetsmarknad. Detta  perspektiv är så oerhört viktigt och så lätt att tappa i alla hur och måsten! Framtidens arbetskrafts kompetensbehov vet vi inte jättemycket om. Det är det som är utmaningen! Däremot vet vi att kompetensbehoven ändras i en rasande takt. Att förmåga att lära om och lära nytt kommer att behövas och att digital kompetens är  en viktig faktor i det. Vi vet också att de yrken som finns idag inte kommer vara samma som finns imorgon. Detta är inget nytt för oss inom skolans värld. Att framtidens arbetskraft kräver annan kompetens är ett mantra vi hört många gånger förut i samband med digitaliseringen. Men! Skillnaden nu är att det är mer än hög tid för oss att inte bara prata om detta utan också agera. Tiden rinner ifrån oss!  Vi behöver därför öka takten på skolans digitalisering så att vi åtminstone gör det vi kan för att minska kompetensglappet på arbetsmarknaden. Nationella IT-strategin och de nya läroplanernas syfte är att hjälpa oss en bit på vägen i det.

Sedan var det dags för  lite inspirationsföreläsningar av b.l.a Anders Holmgren och mig  Eftermiddagen ägnades åt runda bordet-samtal i mixade grupper. Här stod det ganska snart klart att vi redan har skapat en likvärdighetsklyfta i hur hanteringen och förberedelserna  för nationella IT-strategin ser ut runt omkring i landet. I de samtal som jag tog del av på Trippel Helix  var det stora orosmolnet som alla, oavsett roll ,bar på var bristen på helhetsgrepp och samsyn i den egna styrkedjan. Förvånansvärt få hade huvudmän som gått samman och skapat ett helhetstänk i hela styrkedjan kring digitaliseringen av skolan. Allt för många deltagare på Trippel Helix  berättade att det  ännu var upp till enskild skolledare att hantera och planera för detta. Skrämmande många sade också att i deras organisationer var det fortfarande t.om. upp till varje enskild lärare  eller skolledare att förbereda sig inför och följa processen med de nya styrdokumenten.  Att ingen känd gemensam plan/ tanke ännu fanns. Som om skolledare och lärare  inte hade tillräckligt  att göra….Hallå? Hur kan det vara så? Är det så att merparten av våra politiker och förvaltningar tycker att det är oceaner av tid kvar innan det blir lagkrav 1 juli 2018? Eller tills programmering införs på gymnasiet 1/8-2017? Vad beror tystnaden och passiviteten i frågan i många styrkedjor på? Givetvis finns det undantag. Det finns kommuner och koncerner som verkligen tagit sig an detta som en gemensam uppgift och krokat arm på ett föredömligt sätt i hela styrkedjan. Ur ett nationellt likvärdighetsperspektiv är de dock skrämmande få än… Vad beror det på?

Vi kan inte direkt skylla på att nationella IT-strategin och de nya läroplanerna kom som en blank nyhet för oss. Skolverket har dessutom gjort ett jättejobb med att skapa en transparent process så  att vi har kunnat följa med successivt i deras arbete och förankra vart det bär. Informationen från Skolverket har i mitt tycke varit både tydlig och tillräcklig. Visst, regeringsbesluten har tagit ruskigt lång tid (alla har dessutom inte kommit än). Samtidigt så har vi regelbundet fått till oss även från regeringens håll att  vi inte ska vänta med det lokala arbetet och att vi kan utgå ifrån Skolverkets förslag i vår planering. Så hur kunde  det redan nu uppstå så här olikvärdiga processer redan nu?  Jag tror att framförallt beror på två saker:

  • En gemensam helhetsbild och strategisk samsyn  kring skolans digitalisering  saknas i många kommuner/koncerner. På flera håll har man ännu inte hunnit komma igång med samtal över styrkedjans gränser om vad skolans uppdrag med att skapa och leda en skola som lever och verkar i en digitaliserad värld innebär. Det finns ingen gemensamt skapad och kommunicerad  vision och helhetsbild kring digitaliseringens roll i skolan. Det får konsekvensen att ingen i organisationen riktigt vet vart de ska eller vem som ansvarar för vad när det gäller skolans digitalisering.  Den gemensamma processen blir otydlig och alla springer antingen på alla bollar eller ingen boll… I det här läget blir det också sorgligt lätt att hamna i ett läge  där de olika nivåerna i styrkedjan skyller på varandra.  Det in sin tur ökar bristen på den nödvändiga tilliten och för oss ännu länge bort från varandra i styrkedjan….
  • Det finns ännu inte tillräckligt med strategisk kompetens bland politiker och beslutsfattare för att kunna leda digitaliseringen genom hela styrkedjan.  Eller som kloka Per Falk (IT-strateg Upplands Väsby) brukar säga. ”Ibland måste polletten trilla upp för att kunna trilla ner”. Jag tror att ”kompetenspolletten ” ännu inte har trillat upp på allvar  i toppen av styrkedjan. Konsekvensen av det blir att man inte riktigt förstår vilken oerhört stor utmaning digitaliseringen är för skolan som organisation och för människorna som verkar i den. Man ser inte vad som behöver göras och varför. Frågan blir då inte prioriterad på rätt sätt vilket gör att ingen heller tar det yttersta ansvaret för helhetsbilden. Det i sin tur leder till att väldigt mycket av ansvaret  hamnar på enskilda skolledare och lärare. Ett ansvar som de faktiskt inte kan lösa själva.

Jag tror att vi alla oavsett roll i styrkedjan  på allvar behöver inse att en likvärdig  digitalisering  av skolväsendet är en utmaning som ingen av oss  löser på egen hand. Vi behöver varandra för att våra elever ska lyckas! Digitaliseringen kräver att vi odlar ett välfungerande teamwork  som utgår ifrån en kollektiv helhetsbild/samsyn kring vad uppdraget med att skapa en skola som lever och verkar i en digitaliserad värld innebär. Hela styrkedjan måste föra en dialog om vad detta innebär för de olika rollerna i systemet. Vi behöver ha en gemensam, övergripande målbild över vart vi ska med digitaliseringen. Först då kan vi göra en välfungerande rollfördelning där de olika delarna i styrkedjan kan ta ansvar för sin bit. Först då kan vi skapa genuint lärande organisationer vars lärande kretslopp leder mot en likvärdig digitalisering.Här finns inga genvägar!

Lokala politiken i våra kommuner behöver ta det ansvar de förväntas ta utifrån den politiska organisation som finns i respektive kommun. Vanligen har de ansvar för det  långlångsiktiga helhetstänket kring digitalisering utifrån medborgarens möjligheter och kommunens tillväxt. I det ingår oftast  att lägga de  riktigt stora ramarna för sina medborgares likvärdiga möjligheter till  digital kompetens. Att peka ut riktningen utan att bestämma färdvägen dit. Med det som utgångspunkt kan de se till att rimliga förutsättningar finns på plats, så nästa led i styrkedjan kan ta ansvar för sin bit i vårt gemensamma arbete med att förverkliga digitaliseringen.

Alla förvaltningar och beslutsfattare behöver ta ansvar för att omsätta politikens stora ramar till en gemensam och levande röd tråd som genomsyrar hela förvaltningens arbete med digitaliseringen. Förvaltningen bör tillsammans med sina skolledare och lärare lägga en övergripande strategi som drar åt samma håll och som leder mot en likvärdig skola. Vad är det som krävs av oss? Varför? Den bilden krävs för att en förvaltning ska kunna  säkerställa att förskolor och skolor faktiskt har nödvändiga förutsättningar för att lyckas med digitaliseringen. Vi behöver fråga oss: Vad behöver våra skolledare för att vi ska lyckas? Vad behöver våra pedagoger? Vad behöver våra elever? 

Skolledare i sin tur behöver ta ansvar för att driva den kommungemensamma processen vidare lokalt på sin skola utifrån skolans unika kontext och uppdrag. I det ingår att ta skolledaransvar för att ev. kommungemensamma beslut följs. Skolledare behöver  tillsammans med sin personal fråga sig: Hur skapar vi en likvärdig utbildning av  skolans uppdrag utifrån våra elevers behov och vår skolas kontext? Skolledare har fått ett jätteansvar i arbetet med skolans digitaliseringen och att likvärdighet nås. De ska leda lärarnas lärande och skapa de lokala förutsättningar som behövs för att våra elever ska utveckla adekvat, digital kompetens. I det ingår att successivt följa upp och tillsammans med sin personal forma och omforma processen utifrån elevernas behov och digitaliseringens utveckling. Det är ett ansvar som lätt kan kännas övermäktigt och som blir så mycket lättare och roligare om det finns ett välfungerande teamwork i den lokala rektorsgruppen/ förskolechefsgruppen. Att våra skolledare får vara en del av en  gruppkultur som bygger på att man hjälps åt och tar gemensamt ansvar för de utmaningar som digitaliseringen innebär tror jag är en absolut nödvändighet för att de ska orka leda sina skolors digitaliseringsprocesser. Skolchefer landet runt bör här vara mycket medvetna om detta behov och ta ledaransvar för att skolledarna som grupp får de förutsättningar som krävs för att bli ett team med en levande dela-kultur. Det krävs också att politiker och förvaltning har tagit sitt ansvar i styrkedjan. Idag är det inte alltid så än…

Lärare i sin tur behöver ta ansvar för att utgå och följa skollagen och styrdokumentens uppdrag.  Hela progressionen i styrdokumentens skrivningar om digitalisering och digital kompetens bygger på att alla skolformer levererar det de fått i uppdrag att göra. Den kedjan måste funka annars är det eleven som ytterst drabbas. Lärare behöver precis som skolledare också  ta ansvar för att gemensamt fattade beslut lokalt på skola följs. För att lärarna ska lyckas med sina ansvarsområden krävs dels att de får goda förutsättningar för att bli ett lokalt team och att det finns ett kollektivt vi  med en stark dela-kultur lokalt på skolan. Det krävs också att övriga nivåer i styrkedjan har tagit sitt ansvar. Idag är det inte alltid så än…

Du  jag och alla andra som verkar i skolan har makten att tillsammans ändra på detta.  Vi kan se till att det  som ännu inte är påbörjat, påbörjas. Ett första steg kan vara att själv ta initiativ till att den lokala dialogen mellan styrkedjans olika roller om vad införandet av nationella IT-strategin och de reviderade läroplanerna innebär startar. Ett annat skulle kunna vara att aktivt efterfråga dialogen hos dem i din organisation som har mandat att starta den. Jag är övertygad om att  vi alla kan göra något men att vi behöver göra det tillsammans. Vad kan just DU göra för att denna dialog ska starta? Häng på! Låt oss tillsammans, både lokalt och nationellt, fånga den kraft som faktiskt finns i ordet ”än”…:).

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Näringskedjan för lärande

Namnlös presentation

Grattis Skolsverige! Vi håller åter på och drabbas av ett nytt modeord :)! Begreppet effektkedja håller på att bli stort inom skolans värld. Det poppar upp lite överallt nu. Kanske extra mycket inom  nätverk som intresserar sig för digitalisering av skolan? Jag är dock rätt övertygad om att det kommer vara på  precis allas läppar inom kort. Inte minst eftersom det enligt Skolverkets Webinarium om skolans digitalisering tas upp i skolledarutbildningen Leda digitalisering.

Begreppet har sina rötter i verksamhetsteori och har i många år varit mycket populärt inom myndigheter. Själva syftet med begreppet är bra. Jag gillar tanken och systemtänket i det. Det ska på ett enkelt sätt beskriva  den  verksamhetslogik som ligger till grund för de val som verksamheten gör för att nå ett önskat resultat. Begreppet är tänkt att förenkla och beskriva en systematik i skolans görande kopplat till de förväntade effekter man har tänkt sig att få. I en organisation är det ett bra sätt att undvika att hamna i en massa aktivitetsfällor som leder åt fel håll, d.v.s åt ett håll som leder åt en oönskad effekt. Digitaliseringen av skolan är  som bekant full av sådana aktivitetsfällor:). Det är lätt att hamna där! Effektkedjan kan alltså hjälp en organisation att  undvika dem och skapar  en  känsla av KASAM  på ett systematiskt och kvalitetssäkrande sätt.

Jag har en egen effektkedja som är viktigt för mig. Den hjälper mig att hålla fokus på  systematiken i skolans uppdrag utifrån skolledarens roll. Jag brukar tänka på den som   ”näringskedjan för lärande”. Det är faktiskt  enligt mig egentligen den enda effektkedja som  vi behöver. Om vi bara får till den så löser sig resten, även inom digitaliseringen.

Min näringskedja för lärande innehåller inget nytt utan är  en sammanfattning av det som är viktigt på riktigt. Jag har helt enkelt kört Viviane Robinsons  och Helen Timperleys teorier i en ordmixer och sedan skalat, skalat och skalat…  Fram har ett mycket enkelt mantra som är rakt på sak och utan krusiduller kommit.  Min näringskedja för lärande är alltså egentligen inte min, utan Vivianes och Timperleys fast i microformat :). För mig är den mitt mantra som  hjälper mig att sätta fingret på  hela tanken med det pedagogiska ledarskapet och skolans uppdrag. Du ser den på bilden ovan. Vad har du själv  för ”effektkedjor” som är viktiga för dig? Dela gärna med dig. Tillsammans blir vi så mycket klokare:)!

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Krånglar vi till digitaliseringen i onödan?

En klok nätvän ställde en högst relevant fråga till mig i dag. Den löd ungefär så här: Vad är det med digitaliseringen som gör att vi så ofta missar det enkla? Varför krånglar vi  så ofta till det?  Beror det på brist på kompetens eller något annat?

Frågan kom i samband med att jag lagt ut en fråga i mitt FB-flöde om hjälp med feedback på en film jag gör om begreppet lärande organisation, sett i ljuset av digitaliseringen. På bara några minuter fick jag  många svar. Det resulterade i att jag nu sitter här med  massor av bra, konstruktiv, konkret feedback som kommer hjälpa mig vidare . Hela processen gick snabbt. Det var enkelt att genomföra.  Jag lade länken till filmen i Messenger på FB och de svarade där. Vi kunde föra en feedbackdialog utan krusiduller och krångel. På ett snabbt och okomplicerat sätt fick jag på detta sätt tillgång till andra människors perspektiv, tankar och idéer. De delade frikostigt med sig av sina tankar och gav mig massor av idéer kring hur min film kan bli bättre. Detta kostade inget rent ekonomiskt men det kostade så klart tid och engagemang från dem som hjälpte mig. Sharing i s caring i ett nötskal! Varför gör vi inte mer sånt både kollegor emellan och elever emellan?  Beror det på kompetensbrist? Att vi har andra verktyg som är bättre? Att vi inte har vanan? Jante? annat? Eller beror det på att det är så enkelt att vi glömmer bort möjligheten?  Vad tror DU?

Min väns fråga ovan har fått mig att fundera vidare. Jag har inget svar, men tänker att det nog kan vara så att vi ganska  ofta  missar det enkla på  grund av att vi  omedvetet förväntar oss att digitalisering ska vara svårt. Att vi har någon gammal bild  som hänger kvar i våra sinnen som hämmar oss. En  felaktig bild som säger att digitaliseringen ska vara krånglig, ta tid och vara  ogreppbar. I så fall får vi hjälpas åt att tvätta bort den bilden genom att synliggöra enkelheten som faktiskt finns och kan komma med digitaliseringen. Det blir extra viktigt nu när vi fått tydligare styrdokument.

Ett sätt att göra det är att börja  modellera med det enkla själv som ledare.  Prova t.ex.  att  be och ge om feedback via sociala medier. Lägg ut den där planen du aldrig blir riktigt klar med. Fråga andra skolledare hur de tänker att höstens tjänsteorganisation ska se ut eller hur de kommer göra för att implementera de nya styrdokumenten. Använd ditt  digitala nätverk i arbetet med levla både ditt lärande och din organisations digitaliseringsprocess. Tillsammans är vi så mycket klokare!  För som Ann Hellenius sa på presskonferensen för  Sveriges nya digitaliseringsråd igår: Den bästa digitaliseringen är den som inte syns. Den gör bara allt smidigare och enklare utan att man märker det!

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skarpt läge, är du på?

Jag har varit tyst på bloggen ett tag. Det beror på att jag varit upptagen med att skriva en bok: Skolledare i en digitaliserad värld-att leda lärande. Den är tänkt att vara en konkret processtödsbok – med praktiska tips  och tankar ,från en skolledare till en annan.  Nog om det. Detta blogginlägget handlar  om nationella IT-strategin och hur vi ska lyckas med den. Nu är det hög tid  för oss alla att gå in i skarpt läge i  arbetet med att implementera och förankra den!

Det finns några saker som skaver lite i mig i den nationella processen. Jag blir  faktiskt bekymrad och oroad  när jag lyssnar runt i landet. Förarbetet ute i kommunerna kring nationella IT-strategin ser skrämmande olika ut. I en del kommuner är samtalet om nationella IT-strategin och de förändringar vi behöver göra fortfarande  näst intill  obefintligt. Jag möter  lärare och skolledare som faktiskt  ännu  inte ens vet att detta är på gång. De har ingen aning om att det kommer reviderade läroplaner och kursplaner. För dem kan hösten och den kommande tiden bli tämligen chockartad. Jag möter också kommuner som är supermedvetna och gör allt ”by the book”. De har involverat hela styrkedjan, kartlägger, förankrar och har ett gediget förberedande arbete igång. Utifrån ett likvärdighetsperspektiv så är detta djupt oroväckande….

För våra lärares skull och för våra elevers  skull så måste alla vi som arbetar med  skolledarskap och skolutveckling ta ansvar för  att förankring och implementeringen fungerar. Det arbetet behöver börja igår eller åtminstone idag. Det kan ingen annan göra åt oss.  Här är några saker som du  som skolledare behöver göra redan nu i vår:

  • Förankra hos all personal att strategin är på väg och hur huvuddragen ser ut. Processa hur den förändrar och påverkar skolans uppdrag.
  • Processa begreppet adekvat, digital kompetens. All personal behöver förstå innebörden av det.
  • Påbörja kartläggningsarbetet. Vad är ert nuläge?
  • Sätt er in i aktuell forskning om vad som krävs för att lyckas med digitaliseringen. Utgå t.ex från Riksdagens sammanställning eller Annika Agelii-Genlott och Åke Grönlunds forskning om STL
  • Samtala  om vad er skolas  vision med digitaliseringen är.  Varför arbetar ni överhuvudtaget med digitaliseringen? Vad är det ni vill att den ska leda till när det gäller elevernas lärande och utveckling?

Tillsammans kan vi som skolledare  ta ansvar för att levandegöra nationella IT-strategin. Men ska vi lyckas  nå  en likvärdighet så krävs det verkligen  att vi  alla går in i skarpt lägen nu. Häng på :)! Tillsammans är vi oslagbara!

Ps…: Idag 14.30 håller Skolverket ett Webinarium där de informerar om processen. Har du inte satt dig in i arbetet än har du ett utmärkt tillfälle nu 🙂 . Det är samma dragning som de höll på BETT januari 2017. Presentationen från BETT hittar du här nedan:

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Tar du ansvar för de mjuka värdena på nätet?

kvalitetscirkeln-ht14 (1)

Skolans värld är i full gång. Så också debatterna på sociala medier om skolans styrkor och svagheter. Digitaliseringen i samhället har gett oss fantastiska möjligheter till efarenhetsutbyte och tankebrottning med kollegor runt om i landet. Med teknikens kraft har det skolor emellan vuxit fram något som skulle kunna liknas vid en  informell  lärande organisation. Det så kallade  utvidgade kollegiet är, har varit och kan fortsätta att vara en enorm  guldgruva.  En lärmöjlighet som verkligen kan stimulera vårt kollegiala lärande och lyfta svensk skola till nya nivåer.

Med  de sociala mediernas lärkraft och digitaliseringen av skolan kom  ett ansvar. Ett ansvar  för att förmedla och  att  leva upp till de mjuka värdena i Skollagen och styrdokumenten. Ett ansvar för att föregå med gott exempel så att våra barn och  unga kan tränas i i det samhällsklimat vi vill skapa på nätet. Ett ansvar för att debattera med ”guldkant” och värdighet. Att hålla en god samtalston och inte sträva efter ”rätt och feltänk”. Att ta ansvar för vad vi kallar varandra via nätet oavsett om det är öppet i en tråd dolt via Messenger eller dylikt. Att acceptera och följa  de spelregler som sätts upp  i de grupper och chattar jag väljer att delta i även om de inte är mina egna. Att lyssna på andra. Med andra ord att ta vuxenansvar för och levandegöra de mjuka värdena i skollag och styrdokument . Att ta ansvar i vårt eget vuxenagerande på nätet.

Någonstans på vägen så glömde vi  vuxna bort  ansvaret för de mjuka värdena i vårt agerande. Smekmånaden på sociala medier inom skolans värld  verkar vara  på väg att ta slut. Fram växer en allt hårdare ton och ett samtalsklimat som är mycket långt ifrån den värdegrund  vi i vårt uppdrag förväntas förmedla. Klimatet är nu så hårt att många inom skolans värld  har valt att tystna för att slippa påhopp, tråkiga meddelanden i Messenger eller kränkande blogginlägg fulla av insinuationer och gissningslekar. Det gör mig rädd. Tystnad är nog det värsta  som kan hända en demokrati. Det är därför hög tid att du och jag  stannar upp och fundera över var vi är och vart vi ska med samtalsklimatet på nätet.Vilket kultur vill vi nära? Den tysta eller den ansvarstagande där kollektivet  föregår med gott exempel så att  nästa generation  får goda möjligheter att lära?  En internetkultur där vi  tar ansvar för att skapa ett samhälle? Där skolans kompetenta yrkeskår  är förebilder och ambassadörer för de mjuka värdena i läroplanen i sociala medier? Eller vill vi ha ett klimat där  som innebär att fler och fler tystnar  och bara de som tystar är kvar? Du och jag är problemet. Vi är också lösningen.  Det är ingen annan som kommer att lösa detta åt oss. Vi har makten och möjligheten att fixa detta.  Så min fråga till dig lyder: Vilket samhällsklimat vill DU bidra till framöver?

 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

SKA, ditt viktigaste redskap som pedagogisk ledare

IMG_0805Det pratas  äntligen mycket  och regelbundet om systematiskt kvalitetsarbete (förkortas oftast som SKA) i skolans värld.Tyvärr smyger det ibland även fram en SKA-trötthet. Inte så konstigt kanske med tanke på att många kommuner och skolor hamnade någon form av  kvantitativt redovisningsträsk när allmänna råden för systematiskt kvalitetsarbete infördes 2012. Runt om i Sverige skapades det då (i gott syfte) långa omständliga mallar med detaljuppföljning och kontrollredovisningar som skolledaren förväntades fylla i. En hel del skolledare  fick ett ganska tungjobbat och verklighetsfrånvarande första möte med SKA. Fortfarande finns lite av den känslan kvar ute bland skolor i Sverige. Det är hög tid att vi tillsammans tar ansvar för att tvätta bort den känslan. Ett välfungerande och levande systematiskt kvalitetsarbete är nämligen det absolut viktigaste redskapet du som pedagogisk ledare kan ha.

Utan ett levande och verklighetsnära SKA är det mycket svårt att lyckas som pedagogisk ledare. Det spelar ingen roll om det är pedagogiskt ledarskap i klassrummet eller  pedagogiskt ledarskap på organisationsnivå vi pratar om. Alla pedagogiska ledare behöver veta var vi är i förhållande till målen i styrdokumenten, vart vi ska och hur bäst tar oss vi vidare.  Det handlar om att genom analys och smarta frågor få syn på sin verksamhets styrkor och svagheter och med hjälp av det styra vidare  mot uppdraget i skollagen och styrdokumenten. Det handlar om att inta ett formativ förhållningssätt till utvecklingen, inte om 10-sidiga formulär och långa redovisningsberättelser.  

Systematiskt kvalitetsarbete är helt enkelt att ha ett formativt förhållningssätt på er resa mot att levandegöra skolans uppdrag.

  Ert  systematiska kvalitetsarbete är den kompass du som pedagogisk ledare  behöver för att  formativt styra verksamheten i rätt riktning mot målen i styrdokumenten. Krångligare än så är det inte:)! Så vässa din SKA-kompetens och  hitta tillbaks till  din SKA-glädje. Då har du alla förutsättningar du behöver för att lyckas med det pedagogiska ledarskapet :). 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En liten film som summerar boken ”Elevnära skolledarskap”

Då är läråret 2016-2017 igång på de flesta platser runt om i vårt land. Äntligen! Säkert är det många pedagogiska ledare där ute som  under året kommer jobba aktivt med att utveckla sitt pedagogiska ledarskap. Kanske kommer ni  i den processen även ha läsecirklar och gemensamma reflektioner kring den suveräna  boken ”Elevnära skolledarskap” av Viviane Robinson? Jag har gjort en lite sammanfattning av boken som är tänkt att vara ett  slags ”tankestöd” i  Kungälv kommuns grundskolors gemensamma arbete med pedagogiskt ledarskap. Kanske är det  fler  skolor och skolledare som har nytta av den? Sharing is caring!

Lycka till!

Publicerat i Leda lärares lärande, Okategoriserade, Pedagogiskt ledarskap | Lämna en kommentar