Destination ett moderniserat Sverige

ledande

Resan mot ett Sverige som är bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter har börjat! Du, jag och alla andra medborgare är inbjudna att åka med. Det kommer bli en utmanande och revolutionerande resa. Inte digitaliseringen i sig, utan vad den gör med oss, vårt beteende och våra föreställningar av vad ett samhälle, en framtid och ett skolsystem kan och bör vara. Häng på! Nu drar vi!

Destinationen vi alla ska till innebär ett moderniserat Sverige. För mig är det ett Sverige som har kapacitet och kompetens att möta konkurrens från omvärlden, trots att vi i globala mått ”bara” är en stad. Det innebär att bli en nation som på allvar vågar ge sig in i matchen om nya innovationer, trots att vi inte alltid kan från början. Ett modigt land  med mycket Pippi Långstrupsinställning: Det har jag aldrig provat för så det kan jag säkert! MEN! Det innebär lika mycket ett Sverige som tar ansvaret för att se till att alla medborgare kan och vill hänga med. Ett land som tar ställning för de mjuka värdena inom digitaliseringen.  En nation som aktivt och medvetet motar bort det digitala utanförskap som inom vissa områden redan knackar på dörren… Helt enkelt ett land som väljer att skaffa sig ett skollsystem som är kompetent nog att ta BÅDE innovation och likvärdighet på allvar.

Hos mig blir den första anhalten i Sveriges resa mot att bli bäst i världen, digitaliseringen av skolan. Jag anser att det är hos oss det långsiktiga och hållbara arbetet med ett moderniserat Sverige börjar. Det är vi som  lägger grunden till framtidens arbetskraft. Det är vi som ingjuter mod, kreativitet, problemlösningsförmåga och demokratiska värderingar hos våra framtida medborgare. Det är vi som nu tar ansvar för att förse barn och unga med hållbara strategier för lära@lära. Det är också vi som har till uppgift att förse alla elever med en likvärdig adekvata digitala kompetens, vilket krävs för att leva, verka och må bra i ett allt mer digitaliserat samhälle. Det är  hos oss grunden för likvärdig utbildning läggs och därmed grunden för individens möjligheter till ett livslånga lärandet. Vi gör det inte helt själva såklart, utan samarbete och samverkan är viktigt. Till vår hjälp har vi barnens vårdnadshavare och andra samhällsaktörer.

Arbetar du som ledare eller beslutsfattare inom skolan? Då har du  en oerhört viktig kaptensroll under vår resa. I praktiken kommer det att innebär att våga peka ut möjliga vägar som för din verksamhet till vår gemensamma destination. Det handlar också om att  ta beslut om att  välja att navigera fram på nya och okända vägar som kanske inte ännu är beprövade. Du behöver med hjälp av din kloka och kunniga besättning, ha både förmåga att riskbedöma de olika alternativ ni ställs inför och mod att välja dem. Vem vet? Kanske kommer ni även fram till att ni behöver byta fordon? Att det inte räcker med den farkost ni valt utan den nya vägen behöver nya förutsättningar?

Till din hjälp har du och din besättning  en hel del navigeringsstöd: Hela den nationella digitaliseringsstrategin för svenska skolväsendet, de reviderade läroplanerna, kommenarmaterialet Få syn på digitaliseringen  och såklart forskning om framgångsrik skolutveckling och  aktuell forskning om digitalisering och lärande.  Men! Inget av ovan nämnda navigeringsstöd  kommer hjälpa er att komma fram till rätt destination om inte alla har en gemensam bild av vad slutdestinationen är. Vet man inte det är risken att någon ror/flyger/bromsar in åt motsatt  håll vilket försvårar arbetet för alla och därmed försämrar förutsättningarna för eleverna. Som tur är är destinationen enkel att komma ihåg: Sverige ska helt enkelt bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Vi  inom skolväsendet får det ännu tydligare förklarat i vår digitaliseringsstrategis övergripande mål:

“Det svenska skolväsendet ska vara ledande i att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt för att uppnå en hög digital kompetens hos barn och elever och för att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten”

Redan här syns fyra stora och mycket viktiga behovsområden som ledare och beslutsfattare kan börja verka för i morgon:

  • Skaffa en organisation för hur ni aktivt omvärldsbevakar. Det är en grundläggande förutsättning för att veta vad som krävs för att vara ledande och ha koll på vad som är möjligt. Att vara ledande är relativt och kopplat till omvärldens kompetens och utveckling. Hur fångar er organisation upp utvecklingen och förmedlar ut vad ni kan  lära av andra till resten av verksamheten?  Vad görs på huvudmannanivå? Skolnivå? Lärarnivå?
  • Konstruera organisationer som klarar av att bibehålla en hög digital kompetens hos era barn och elever. Det kräver en mycket strukturerad och adekvat, lärande organisation som har kapacitet och resurser för att ständigt kompetensutveckla personalen. Små, små steg  behöver tas hela tiden. En lärande organisation som likt Barbapapa  kan anta den form som verksamheten kräver. Hur ser den lärande organisationen  ut på huvudmannanivå? Skolnivå? Lärarnivå?
  • Påbörja ett nära samarbete med forskning och bli bättre på att själva aktionsforska så att ni snabbt kan fånga upp arbetssätt som främjar kunskapsutvecklingen. Idag vet vi för lite om vad som främjar kunskapsutvecklingen. Det vi vet ska dock naturligtvis vara självklart att använda! Hur ser samarbetet  och det vetenskapliga förhållningssättet ut på huvudmannanivå? Skolnivå? Lärarnivå?
  • Ta ställning till hur digitaliseringen kan användas för att främja likvärdigheten i er verksamhet.  Men klargör också konkret och identifiera vad t.ex likvärdig tillgång till digitala verktyg och infrastruktur är hos er och kommunicera det tydligt. Vilka ställningstagande görs på huvudmannanivå? Skolnivå? Lärarnivå?

Är du redo? Nu drar vi! Tillsammans så klart!

 

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld.

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Med sikte på 2022

En lång väntan är över!  Svenska skolväsendet har äntligen fått sin nationella digitaliseringsstrategi beslutad.  Innebörden och essensen i stort är den samma som tidigare version som Skolverket tog fram. Några skillnader finns. I detta inlägg kommer jag  reflektera kring de skillnader som jag bedömer är viktigast.

Skillnad 1: En mer sammanhållen strategi

Den beslutade versionen av strategin är nerkortad, mer sammanhållen och innehåller färre detaljer och bara 3  fokusområden istället för 5 som den förra.  Det är viktiga förbättringar som jag tänker gör den mer lättjobbad. Det finns också  en tydligare koppling till regeringens övergripande digitaliseringsstrategi. Jag upplever att dessa båda hänger ihop  bättre och att den röda tråd som behöver finnas mellan dessa  är tydligare än i första versionen. Det beror givetvis delvis på att regeringens övergripande strategi  också förändrades innan  den beslutades.

Skillnad 2; Tydligt fokus på samarbete och samverkan mellan stat, huvudmän och övriga aktörer

Digitaliseringen är en komplex uppgift som innehåller många utmaningar och behov av innovation  inom flera områden (typ alla :). Det kräver samverkan mellan alla parter och  kanske framförallt mellan stat och huvudman.  Strategin kommer därför att konkretiseras med en handlingsplan som tas fram i samverkan mellan SKL och staten. Handlingsplanen kommer innehålla relevanta initiativ och konkreta aktiviteter. Tidsplanen för handlingsplanen är ännu ej satt. Förhoppningsvis går det snabbt. Jag tänker att  här har både kommunerna och SKL ett ypperligt tillfälle att sprida erfarenheterna och lärdomarna från Leda för smartare välfärd.  Tajmingen är perfekt! Heja Mittköping! Tillsammans ÄR nyckeln för att lyckas med skolans digitalisering!

Skillnad 3; Huvudmännens behov av strategisk kompetens och  helhetsansvar  tydliggörs

Slutversionen  lyfter fram huvudmannens ansvar för helheten på ett  tydligare sätt  än  förslaget gjorde. Strategin lägger även en klar förväntan på att huvudmannen tar ansvar för att säkerställa att också denna har  förmåga att strategisk  leda digitalt utvecklingsarbete i sin verksamhet. För att lyckas med strategin ska huvudmannen   hålla sig aktiv  till utvecklingen och utarbeta lokala strategier som knyter an till nationella strategier och mål (s. 11).  Här krävs en lokal styrkedja som verkligen är en stödkedja och inte en störkedja!  Enligt mig bör varje huvudmannaorganisation som har för avsikt att lyckas med  strategin omgående ställa sig frågorna:

  • Hur ser vår förmåga att strategisk leda digitalt utvecklingsarbete ut på huvudmannanivå ut idag?
  • Vilken  övergripande målbild  och vilket stöd har vi från politiken hos oss?
  • Vilken kompetens  har vi inom vår förvaltningsledning?
  • Vilken kompetens behöver vi skaffa oss för att klara uppdraget?
  • Hur ser vår lokala strategi ut för detta? Eller hur ser vår process ut för att ta fram en lokal strategi?
  • Vem bär huvudansvaret hos oss för att driva,  utveckla och omvärldsbevaka  digitaliseringens utveckling så att ständig förändring kan ske i små steg?
  • Hur kan vi på huvudmannanivå forma  om organisationen så att vi har  en förändringskapacitet  som är mer agil? Vi kommer alla  behöva skapa verksamheter som kontinuerligt kan arbete med  små, ständiga förbättringar.

Här kommer man liksom inte längre  undan med att stå för samordning av infrastrukturen bara:).

Skillnad 4: Kompetensutveckling för alla som ska arbeta med barn och elever

”Det är viktigt att personer som ska arbeta med barn och elever ges möjlighet att utveckla digital kompetens  både under sin utbildning men även genom den kompetensutveckling som de deltar i under sin anställning” (s. 8)

Lärarutbildningen, rektorsprogrammet, ja alla utbildningar som har till uppgift att kompetensförsörja skolväsendet får här en oerhört viktig roll.  Detta ser väldigt olika ut idag. Arbetsgivaren har därefter ansvaret att se till att denna kompetensutveckling fortsätter genom hela anställningen ända fram till pensionen.  Detta kommer att kräva omtänk och omprioritering av resurser hos högskolor och universitet och arbetsgivare.  Finns relevant kompetens på plats i dessa organisationer idag?

Skillnad 5: Skolbibliotekens viktiga roll  nämns även i strategin

För att barn och elever ska utvecklas så långt som möjligt är det även av vikt med ett bra samarbete mellan personal som arbetar med barn och elever och skolbiblioteken. Skolbiblioteket har en viktig pedagogisk uppgift att fylla när det gäller att stärka elevers kompetenser i bland annat informationssökning och källkritik (s. 8).

Redan i revideringen av styrdokumenten  (2017) fick skolbiblioteken  en stärkt roll i  skolans arbete med att  utveckla elevernas  digital kompetens och språkliga förmåga. Det gör mig därför extra glad att skolbiblioteken även nämns i strategin. Då kan det inte undgå någon:). Hur skolbibliotekens roll används  som resurs för elevernas lärande ser  idag väldigt olika ut i Sveriges skolor.  Här finns ingen likvärdighet på nationell nivå att tala om alls…  Än! Förhoppningsvis kommer strategin och styrdokumentförändringarna tillsammans leda till att huvudmän och skolor tar ansvar för att bidra till att  skolbibliotekens status och roll stärks rejält. Vill vi ha mediekompetenta elever som kan hantera digitaliseringens utmaningar så behövs skolbiblioteken! Och det vill vi ju alla!

Detta var min sammanfattning de skillnader som jag anser är störst. Jag tar gärna del av dina tankar om detta. Tillsammans är nyckeln för att lyckas med skolans digitalisering!

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Du har väl besökt Mittköping?

leda

I veckan gjorde jag en virtuell resa som jag verkligen rekommenderar alla som är intresserade av digitalisering också gör. Jag besökte Mittköping, en fiktiv kommun  som kämpar hårt med den komplexa utmaningen att anpassa och ställa om sin  kommuns organisation så att de bättre och snabbare kan ta tillvara  till digitaliseringens möjligheter. Mittköping är resultatet av ett årslångt förändringsledningsprogram, Leda för smartare välfärd, som SKL genomfört.

Bakgrunden till  Leda för smartare välfärd är den “här , nu och sen”-utmaning som våra kommuner  nu står  ansikte mot ansikte med:  Att förändra och utveckla de egna, interna arbetssätten och metoderna så att de bättre kan ta tillvara på digitaliseringens möjligheter. Att transformera en hel kommuns arbete med digitalisering är inte helt enkelt .Det kräver ett tydligt ledarskap och en medvetenhet om digitaliseringens möjligheter och utmaningar i alla  beslutsfattande led. Det är en komplex  och oerhört spännande uppgift som kräver teamwork, gemensam vision och arbete mot samma målbild. Här kan Mittköping vara till stort stöd för våra kommuner!

Vad är det då som är så himla komplext och utmanande för våra kommuner i det? Kommuner har ju  oftast väl inarbetade arbetssätt och metoder som har fungerat sedan många år tillbaks?  Det är just det som är en stor del av utmaningen…Merparten av Sveriges kommuner har under lång tid byggt upp upp ett organisatoriska landskap som domineras av välfungerande  projektbaserade arbetssätt och en klassisk linjär beslutshierarki.. Det har fungerat bra under lång tid och varit väldigt bra i den kontext de utformades för. Digitaliseringen  innebär att  en ny, ständigt föränderlig kontext råder.  I den kontexten blir  kraftigt projektbaserade arbetssätt lätt en organisatorisk flaskhals. Ska vi på allvar kunna fånga upp  digitaliseringens möjligheter och de innovationer som kan komma med digitaliseringens så behöver vi också ändra våra arbetssätt. Klassiska projektmetoder går helt enkelt  många gånger för långsamt. Innan projektets resultat är klart så är risken stor att både behov och omvärld hunnit förändras.Vill du veta mer om detta så lyssna på grymma Darja Isakssons föreläsning   Digitaliseringens möjligheter eller på podden Digialsamtal  med Carl Heath och Anders Thoresson.

Nya och mer snabba, processinriktade arbetsmetoder måste utvecklas och användas.  Självklart räcker det inte med en arbetsmetod men tyngdpunken behöver ligga på  att gå från hårt styrda projektmetoder med mycket dokumentation och många olika  roller till mer  mer processinriktade,agila arbetssätt som arbetar i team och på tvären. I de fall vi trots allt ser att projektformen är den bästa för ändamålet så bör det ske i en agil form med  få projektmedlemmar,korta delmål, snabba leveranser och i nära samarbete med användaren/mottagaren av resultatet i projektet.

Detta har SKL tagit fasta på i Leda för smartare välfärd  Totalt har 20 utvalda kommuner under 1 år nu arbetat  tillsammans för att utveckla arbetssätt och metoder som ökar hastigheten, nyttan och kvalitén i arbetet med att i att  införa digitala lösningar. Det har funnits två inriktningar i projektet:

  • Skola och lärande i en digital värld
  • Hälsa och omsorg i en digital värld.

Under året har de deltagande kommunerna  tillsammans med SKL  byggt upp  Mittköping. Det fina med Mittköping är att du och jag kan besöka denna kommun och där ta del av  alla deltagande kommuners identifierade nyckelfaktorer för att lyckas. Vi kan inspireras av deras arbetsmetoder och följa deras förändringsprocesser. Att besöka Mittköping är oerhört inspirerande. För mig blev det väldigt tydligt att  de kommuner som deltagit i detta verkligen är på gång.  Systematiskt  styr de om sina organisationers arbetssätt till mer processinriktade arbetssätt så att de kan ta tillvara på digitaliseringens möjligheter med  bättre hastighet. Gemensamt för dem alla är att de arbetar medvetet mot en gemensam målbild. De strävar  i det efter att få bort interna stuprör och de har en kommunicerad, uttalad tanke med att skapa det kretslopp som en lärande organisation behöver för att finnas till. Det gör mig väldigt glad och imponerad! Där finns mycket för oss alla att lära av dem i sann ”dela-anda”. Digitaliseringen i sig är så komplex  så varför ska vi envisas med att  krångla till det i onödan ? Det finns massor av goda exempel  bland kommunerna i Mittköping  så surfa  dit  genast och låt dig inspireras!

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld -Att leda lärande

Publicerat i Leda lärares lärande, Okategoriserade, Omvärldsbevakning, Pedagogiskt ledarskap, Visionsarbete i praktiken | Lämna en kommentar

När matade du dela-kulturen senast?

sharing

Begreppet dela-kultur är flitigt använt i dessa dagar bland oss skolutvecklingsnördar och undertecknad i synnerhet :). Dela-kultur lyfts ofta fram som en otroligt viktig pusselbit i vårt arbete med att lyckas med skolans uppdrag. Dela-kulturen nämns också i princip alltid som en framgångsfaktor i forskningsrapporter om skolans digitalisering. Hur kommer det sig att dela-kultur är på allas läppar nu? Dela-kultur som bränsle för det kollegiala lärandet och en skolas inre utvecklingsarbete är ju i sig egentligen inget nytt… Yrkesverksamma inom skolan har i alla tider haft en vilja och ett driv att hitta former för att dela utan att prata om det som en  dela-kultur, d.v.s. som fenomen och begrepp. Är dela-kulturen en modefluga? En sån där skolutvecklingsfloskel som vi om 5 år kommer att skratta åt? Personligen tror jag inte det. Jag skulle vilja lyfta fram två huvudorsaker till varför dela-kulturen är här för att stanna:

  1. Digitaliseringen av samhället har medfört att vi nu kan dela på så oändligt många fler sätt och med en global spridning. Det är numera  också väldigt enkelt att dela och samskapa material, tips och tankar med kollegor i olika format  via sociala medier och molntjänster. Kanske är det till och med så att det blivit så himla enkelt att det för några upplevs som svårt? Mängden forum och platser för att dela är enorma. Det är lätt att gå bort sig bland alla delningssidor och digitala samlingsplatser. Det finns så ohyggligt många platser att “leta” på.
  2. Dela-kultur skrivs in i de reviderade styrdokumenten från 1 juli 2018: Enligt Lgr 11, (upplaga 2017) ska rektor nu ansvara för att:

personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter och kontinuerligt ges möjligheter att dela med sig av sin kunskap och att lära av varandra för att utveckla utbildningen (Lgr 11  reviderad 2017, Rektors ansvar s. 19).

Att vi nu också får en statlig styrning på att det ska finnas en dela-kultur är både häftigt och positivt! Det finns väldigt mycket att vinna om vi får tillstånd en levande och välfungerande dela-kultur i våra organisationer. I organisationer med stark dela-kultur behöver inte alla medarbetare uppfinna alla hjul om och om igen vilket blir arbetsbesparande. Fokus kan istället ligga på att tillsammans förbättra och utveckla/utmana de hjul som finns. En dela-kultur med rätt förutsättningar kan också leda till att lärandet kollegor emellan blir en naturlig del i vår arbetsvardag – kollegialt lärande när det är som mest effektivt! 

Detta sker dock inte av sig självt utan här behövs det ett gott, pedagogisk ledarskap, en lyhördhet,  att rätt förutsättningar skapas både av skolledare och huvudman. Vi behöver stanna upp och tillsammans fundera över vilken roll vi  tänker att dela-kulturen ska ha i våra lärande organisationer och vad vårt syfte med dela-kulturen är. Först då kan vi på ett  medvetet välja forum, mötesplatser och former odlar en dela-kultur utifrån. Ett sätt att sortera i dela-kulturen är att i organisationen skilja på formellt delande och informellt delande. Exempel på formellt delande är att dela med sig av den egna verksamhetens pedagogiska planeringar på en av organisationen i  förväg bestämd, digital yta (Lärplattform? Molntjänst?). Informellt delande kan var att vara en del av det vidgade kollegiets dela-kultur på sociala medier.   

En dela-kultur blir också som bäst när den används formativt för feedback under själva processen att ta fram en planering eller ett arbetsområde. Idag har vi de verktyg och den digitala teknik som tidigare saknats för att ta dela-kulturen till en högre nivå. Det räcker dock inte att infrastrukturen är på plats. En formativ dela-kultur kräver även mod, prestigelöshet och och transparens i alla led i våra organisationer. Att vi  på alla nivåer  vågar dela under processen och inte bara när vi upplever att vi är färdiga och är “nöjda” med slutresultatet. Där är vi sällan idag. Detta är så mycket svårare än att dela länkar och  färdiga tips. Viljan och ambitionen finns oftast,  men det är  ohyggligt svårt att genomföra i praktiken! En formativ dela-kultur  bygger på en rad oerhört  komplexa faktorer. Till exempel att det finns en samsyn kring uppdraget  i styrdokumenten, en tillit kollegor emellan och att  vi har organisationer där samarbete kring undervisning och lärande ses som en självklar norm bland all personal. Detta är egentligen  viktiga grundbultar för all likvärdig skolframgång! Ett litet sätt att närma sig  en formativ dela-kultur är att vi som skolledare  tar ansvar för att visa vägen genom att själva blotta “halvfärdigt material” och “halvfärdiga tankar”.  Att vi modellerar vilken dela-kultur vi vill etablera  formellt och informellt genom att  själva dela aktivt. 

Till sist …En dela-kultur börjar med att du och jag ger.  Inte att vi tar. Den får sin näring av människorna som delar och den kollektiva kompetens som bildas när vi arbetar tillsammans. Inte av tekniken, inte av sociala medier och inte av att den skrivs in i läroplanen. Vill vi att den ska växa så måste du och jag ta ansvar för att mata den.  Vad är ditt nästa  och bästa steg för att mata dela-kulturen?

Malin Frykman, författare till Skolledare i en digitaliserad värld -Att leda lärande

Publicerat i Leda lärares lärande, Okategoriserade, Pedagogiskt ledarskap | Lämna en kommentar

Digitaliseringen av skolan – ett teamwork som kräver att hela styrkedjan samarbetar!

Working_Together_Teamwork_Puzzle_Concept

Bilden är gjord av:lumaxart  (CC-BY-SA 2.0)

 

I torsdags var jag på del två i Trippel Helix serier med workshops. Syftet med dessa workshops är att få till en nationell kraftsamling i arbetet med skolans digitalisering. På dessa workshops deltar representanter från skola, universitet och näringsliv, vilket ger en bra blandning och goda förutsättningar för framåtsyftande dialoger. Temat denna gång var Skolans digitalisering: Från IT-strategi till verksamhetsförändring. I detta blogginlägg kommer jag dels att sammanfatta lite från dagen, men framförallt reflektera kring vad jag tar med mig mest från samtalen och workshopen: Nämligen vikten av att hela styrkedjan tar ansvar för digitaliseringen av skolan. Att vi ser och möter digitaliseringen av skolan som ett teamwork som genomsyra hela styrkedjan oavsett om det är en politisk styrd organisation eller en privat skolkoncern. Vi behöver gå igenom den transformation som digitaliseringen innebär tillsammans på riktigt, inte bara tillsammans samtidigt. Idag är det inte riktigt så än…

För att kunna göra det behöver dialogen och samtalen om vad detta innebär ske mellan de olika rollerna i styrkedjan. Ingen av nivåerna kan fixa detta själv! Det är min uppfattning att vi på många håll har en bit kvar till detta teamwork mellan styrkedjans roller. Jag har tidigare bloggat om min oro för det här.  Positivt lagd som jag är så hoppades jag att denna oro skulle minska något  nu när läroplansbeslutet är fattat. Jag gick till Trippel Helix med förhoppningen att få höra deltagare från de olika kommunerna vittna om att nu, nu äntligen så arbetar vår styrkedja tillsammans med utmaningarna  som digitaliseringen av skolan innebär. Eller att man åtminstone hade en plan för komma igång  med en större dialog som på sikt leder till en gemensam plan. Riktigt så blev det inte…

Dagen inleddes med att Skolverket presenterade nationella IT-strategin i korthet, läroplansförändringarna och det arbete de gör just nu. Där fick vi b.l.a. till oss att regeringen i huvudsak utgått från Skolverkets förslag på läroplan och kursplaner men att de på några ställen höjt ribban (b.l.a slöjden). Christian som talade för Skolverket, berättade också att läroplanerna och kursplanerna väntas komma ut på Skolverkets hemsida i sin helhet under april månad. Just nu så vet vi ju inte riktigt hur helheten ser ut  i läroplanernas slutversion eftersom det bara finns ett kort informationsblad från regeringen ute.

Efter det talade Anna Carlsson från SKL om deras arbete med skolans digitalisering och de viktiga kopplingarna som finns till framtidens arbetsmarknad. Detta  perspektiv är så oerhört viktigt och så lätt att tappa i alla hur och måsten! Framtidens arbetskrafts kompetensbehov vet vi inte jättemycket om. Det är det som är utmaningen! Däremot vet vi att kompetensbehoven ändras i en rasande takt. Att förmåga att lära om och lära nytt kommer att behövas och att digital kompetens är  en viktig faktor i det. Vi vet också att de yrken som finns idag inte kommer vara samma som finns imorgon. Detta är inget nytt för oss inom skolans värld. Att framtidens arbetskraft kräver annan kompetens är ett mantra vi hört många gånger förut i samband med digitaliseringen. Men! Skillnaden nu är att det är mer än hög tid för oss att inte bara prata om detta utan också agera. Tiden rinner ifrån oss!  Vi behöver därför öka takten på skolans digitalisering så att vi åtminstone gör det vi kan för att minska kompetensglappet på arbetsmarknaden. Nationella IT-strategin och de nya läroplanernas syfte är att hjälpa oss en bit på vägen i det.

Sedan var det dags för  lite inspirationsföreläsningar av b.l.a Anders Holmgren och mig  Eftermiddagen ägnades åt runda bordet-samtal i mixade grupper. Här stod det ganska snart klart att vi redan har skapat en likvärdighetsklyfta i hur hanteringen och förberedelserna  för nationella IT-strategin ser ut runt omkring i landet. I de samtal som jag tog del av på Trippel Helix  var det stora orosmolnet som alla, oavsett roll ,bar på var bristen på helhetsgrepp och samsyn i den egna styrkedjan. Förvånansvärt få hade huvudmän som gått samman och skapat ett helhetstänk i hela styrkedjan kring digitaliseringen av skolan. Allt för många deltagare på Trippel Helix  berättade att det  ännu var upp till enskild skolledare att hantera och planera för detta. Skrämmande många sade också att i deras organisationer var det fortfarande t.om. upp till varje enskild lärare  eller skolledare att förbereda sig inför och följa processen med de nya styrdokumenten.  Att ingen känd gemensam plan/ tanke ännu fanns. Som om skolledare och lärare  inte hade tillräckligt  att göra….Hallå? Hur kan det vara så? Är det så att merparten av våra politiker och förvaltningar tycker att det är oceaner av tid kvar innan det blir lagkrav 1 juli 2018? Eller tills programmering införs på gymnasiet 1/8-2017? Vad beror tystnaden och passiviteten i frågan i många styrkedjor på? Givetvis finns det undantag. Det finns kommuner och koncerner som verkligen tagit sig an detta som en gemensam uppgift och krokat arm på ett föredömligt sätt i hela styrkedjan. Ur ett nationellt likvärdighetsperspektiv är de dock skrämmande få än… Vad beror det på?

Vi kan inte direkt skylla på att nationella IT-strategin och de nya läroplanerna kom som en blank nyhet för oss. Skolverket har dessutom gjort ett jättejobb med att skapa en transparent process så  att vi har kunnat följa med successivt i deras arbete och förankra vart det bär. Informationen från Skolverket har i mitt tycke varit både tydlig och tillräcklig. Visst, regeringsbesluten har tagit ruskigt lång tid (alla har dessutom inte kommit än). Samtidigt så har vi regelbundet fått till oss även från regeringens håll att  vi inte ska vänta med det lokala arbetet och att vi kan utgå ifrån Skolverkets förslag i vår planering. Så hur kunde  det redan nu uppstå så här olikvärdiga processer redan nu?  Jag tror att framförallt beror på två saker:

  • En gemensam helhetsbild och strategisk samsyn  kring skolans digitalisering  saknas i många kommuner/koncerner. På flera håll har man ännu inte hunnit komma igång med samtal över styrkedjans gränser om vad skolans uppdrag med att skapa och leda en skola som lever och verkar i en digitaliserad värld innebär. Det finns ingen gemensamt skapad och kommunicerad  vision och helhetsbild kring digitaliseringens roll i skolan. Det får konsekvensen att ingen i organisationen riktigt vet vart de ska eller vem som ansvarar för vad när det gäller skolans digitalisering.  Den gemensamma processen blir otydlig och alla springer antingen på alla bollar eller ingen boll… I det här läget blir det också sorgligt lätt att hamna i ett läge  där de olika nivåerna i styrkedjan skyller på varandra.  Det in sin tur ökar bristen på den nödvändiga tilliten och för oss ännu länge bort från varandra i styrkedjan….
  • Det finns ännu inte tillräckligt med strategisk kompetens bland politiker och beslutsfattare för att kunna leda digitaliseringen genom hela styrkedjan.  Eller som kloka Per Falk (IT-strateg Upplands Väsby) brukar säga. ”Ibland måste polletten trilla upp för att kunna trilla ner”. Jag tror att ”kompetenspolletten ” ännu inte har trillat upp på allvar  i toppen av styrkedjan. Konsekvensen av det blir att man inte riktigt förstår vilken oerhört stor utmaning digitaliseringen är för skolan som organisation och för människorna som verkar i den. Man ser inte vad som behöver göras och varför. Frågan blir då inte prioriterad på rätt sätt vilket gör att ingen heller tar det yttersta ansvaret för helhetsbilden. Det i sin tur leder till att väldigt mycket av ansvaret  hamnar på enskilda skolledare och lärare. Ett ansvar som de faktiskt inte kan lösa själva.

Jag tror att vi alla oavsett roll i styrkedjan  på allvar behöver inse att en likvärdig  digitalisering  av skolväsendet är en utmaning som ingen av oss  löser på egen hand. Vi behöver varandra för att våra elever ska lyckas! Digitaliseringen kräver att vi odlar ett välfungerande teamwork  som utgår ifrån en kollektiv helhetsbild/samsyn kring vad uppdraget med att skapa en skola som lever och verkar i en digitaliserad värld innebär. Hela styrkedjan måste föra en dialog om vad detta innebär för de olika rollerna i systemet. Vi behöver ha en gemensam, övergripande målbild över vart vi ska med digitaliseringen. Först då kan vi göra en välfungerande rollfördelning där de olika delarna i styrkedjan kan ta ansvar för sin bit. Först då kan vi skapa genuint lärande organisationer vars lärande kretslopp leder mot en likvärdig digitalisering.Här finns inga genvägar!

Lokala politiken i våra kommuner behöver ta det ansvar de förväntas ta utifrån den politiska organisation som finns i respektive kommun. Vanligen har de ansvar för det  långlångsiktiga helhetstänket kring digitalisering utifrån medborgarens möjligheter och kommunens tillväxt. I det ingår oftast  att lägga de  riktigt stora ramarna för sina medborgares likvärdiga möjligheter till  digital kompetens. Att peka ut riktningen utan att bestämma färdvägen dit. Med det som utgångspunkt kan de se till att rimliga förutsättningar finns på plats, så nästa led i styrkedjan kan ta ansvar för sin bit i vårt gemensamma arbete med att förverkliga digitaliseringen.

Alla förvaltningar och beslutsfattare behöver ta ansvar för att omsätta politikens stora ramar till en gemensam och levande röd tråd som genomsyrar hela förvaltningens arbete med digitaliseringen. Förvaltningen bör tillsammans med sina skolledare och lärare lägga en övergripande strategi som drar åt samma håll och som leder mot en likvärdig skola. Vad är det som krävs av oss? Varför? Den bilden krävs för att en förvaltning ska kunna  säkerställa att förskolor och skolor faktiskt har nödvändiga förutsättningar för att lyckas med digitaliseringen. Vi behöver fråga oss: Vad behöver våra skolledare för att vi ska lyckas? Vad behöver våra pedagoger? Vad behöver våra elever? 

Skolledare i sin tur behöver ta ansvar för att driva den kommungemensamma processen vidare lokalt på sin skola utifrån skolans unika kontext och uppdrag. I det ingår att ta skolledaransvar för att ev. kommungemensamma beslut följs. Skolledare behöver  tillsammans med sin personal fråga sig: Hur skapar vi en likvärdig utbildning av  skolans uppdrag utifrån våra elevers behov och vår skolas kontext? Skolledare har fått ett jätteansvar i arbetet med skolans digitaliseringen och att likvärdighet nås. De ska leda lärarnas lärande och skapa de lokala förutsättningar som behövs för att våra elever ska utveckla adekvat, digital kompetens. I det ingår att successivt följa upp och tillsammans med sin personal forma och omforma processen utifrån elevernas behov och digitaliseringens utveckling. Det är ett ansvar som lätt kan kännas övermäktigt och som blir så mycket lättare och roligare om det finns ett välfungerande teamwork i den lokala rektorsgruppen/ förskolechefsgruppen. Att våra skolledare får vara en del av en  gruppkultur som bygger på att man hjälps åt och tar gemensamt ansvar för de utmaningar som digitaliseringen innebär tror jag är en absolut nödvändighet för att de ska orka leda sina skolors digitaliseringsprocesser. Skolchefer landet runt bör här vara mycket medvetna om detta behov och ta ledaransvar för att skolledarna som grupp får de förutsättningar som krävs för att bli ett team med en levande dela-kultur. Det krävs också att politiker och förvaltning har tagit sitt ansvar i styrkedjan. Idag är det inte alltid så än…

Lärare i sin tur behöver ta ansvar för att utgå och följa skollagen och styrdokumentens uppdrag.  Hela progressionen i styrdokumentens skrivningar om digitalisering och digital kompetens bygger på att alla skolformer levererar det de fått i uppdrag att göra. Den kedjan måste funka annars är det eleven som ytterst drabbas. Lärare behöver precis som skolledare också  ta ansvar för att gemensamt fattade beslut lokalt på skola följs. För att lärarna ska lyckas med sina ansvarsområden krävs dels att de får goda förutsättningar för att bli ett lokalt team och att det finns ett kollektivt vi  med en stark dela-kultur lokalt på skolan. Det krävs också att övriga nivåer i styrkedjan har tagit sitt ansvar. Idag är det inte alltid så än…

Du  jag och alla andra som verkar i skolan har makten att tillsammans ändra på detta.  Vi kan se till att det  som ännu inte är påbörjat, påbörjas. Ett första steg kan vara att själv ta initiativ till att den lokala dialogen mellan styrkedjans olika roller om vad införandet av nationella IT-strategin och de reviderade läroplanerna innebär startar. Ett annat skulle kunna vara att aktivt efterfråga dialogen hos dem i din organisation som har mandat att starta den. Jag är övertygad om att  vi alla kan göra något men att vi behöver göra det tillsammans. Vad kan just DU göra för att denna dialog ska starta? Häng på! Låt oss tillsammans, både lokalt och nationellt, fånga den kraft som faktiskt finns i ordet ”än”…:).

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Näringskedjan för lärande

Namnlös presentation

Grattis Skolsverige! Vi håller åter på och drabbas av ett nytt modeord :)! Begreppet effektkedja håller på att bli stort inom skolans värld. Det poppar upp lite överallt nu. Kanske extra mycket inom  nätverk som intresserar sig för digitalisering av skolan? Jag är dock rätt övertygad om att det kommer vara på  precis allas läppar inom kort. Inte minst eftersom det enligt Skolverkets Webinarium om skolans digitalisering tas upp i skolledarutbildningen Leda digitalisering.

Begreppet har sina rötter i verksamhetsteori och har i många år varit mycket populärt inom myndigheter. Själva syftet med begreppet är bra. Jag gillar tanken och systemtänket i det. Det ska på ett enkelt sätt beskriva  den  verksamhetslogik som ligger till grund för de val som verksamheten gör för att nå ett önskat resultat. Begreppet är tänkt att förenkla och beskriva en systematik i skolans görande kopplat till de förväntade effekter man har tänkt sig att få. I en organisation är det ett bra sätt att undvika att hamna i en massa aktivitetsfällor som leder åt fel håll, d.v.s åt ett håll som leder åt en oönskad effekt. Digitaliseringen av skolan är  som bekant full av sådana aktivitetsfällor:). Det är lätt att hamna där! Effektkedjan kan alltså hjälp en organisation att  undvika dem och skapar  en  känsla av KASAM  på ett systematiskt och kvalitetssäkrande sätt.

Jag har en egen effektkedja som är viktigt för mig. Den hjälper mig att hålla fokus på  systematiken i skolans uppdrag utifrån skolledarens roll. Jag brukar tänka på den som   ”näringskedjan för lärande”. Det är faktiskt  enligt mig egentligen den enda effektkedja som  vi behöver. Om vi bara får till den så löser sig resten, även inom digitaliseringen.

Min näringskedja för lärande innehåller inget nytt utan är  en sammanfattning av det som är viktigt på riktigt. Jag har helt enkelt kört Viviane Robinsons  och Helen Timperleys teorier i en ordmixer och sedan skalat, skalat och skalat…  Fram har ett mycket enkelt mantra som är rakt på sak och utan krusiduller kommit.  Min näringskedja för lärande är alltså egentligen inte min, utan Vivianes och Timperleys fast i microformat :). För mig är den mitt mantra som  hjälper mig att sätta fingret på  hela tanken med det pedagogiska ledarskapet och skolans uppdrag. Du ser den på bilden ovan. Vad har du själv  för ”effektkedjor” som är viktiga för dig? Dela gärna med dig. Tillsammans blir vi så mycket klokare:)!

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Krånglar vi till digitaliseringen i onödan?

En klok nätvän ställde en högst relevant fråga till mig i dag. Den löd ungefär så här: Vad är det med digitaliseringen som gör att vi så ofta missar det enkla? Varför krånglar vi  så ofta till det?  Beror det på brist på kompetens eller något annat?

Frågan kom i samband med att jag lagt ut en fråga i mitt FB-flöde om hjälp med feedback på en film jag gör om begreppet lärande organisation, sett i ljuset av digitaliseringen. På bara några minuter fick jag  många svar. Det resulterade i att jag nu sitter här med  massor av bra, konstruktiv, konkret feedback som kommer hjälpa mig vidare . Hela processen gick snabbt. Det var enkelt att genomföra.  Jag lade länken till filmen i Messenger på FB och de svarade där. Vi kunde föra en feedbackdialog utan krusiduller och krångel. På ett snabbt och okomplicerat sätt fick jag på detta sätt tillgång till andra människors perspektiv, tankar och idéer. De delade frikostigt med sig av sina tankar och gav mig massor av idéer kring hur min film kan bli bättre. Detta kostade inget rent ekonomiskt men det kostade så klart tid och engagemang från dem som hjälpte mig. Sharing i s caring i ett nötskal! Varför gör vi inte mer sånt både kollegor emellan och elever emellan?  Beror det på kompetensbrist? Att vi har andra verktyg som är bättre? Att vi inte har vanan? Jante? annat? Eller beror det på att det är så enkelt att vi glömmer bort möjligheten?  Vad tror DU?

Min väns fråga ovan har fått mig att fundera vidare. Jag har inget svar, men tänker att det nog kan vara så att vi ganska  ofta  missar det enkla på  grund av att vi  omedvetet förväntar oss att digitalisering ska vara svårt. Att vi har någon gammal bild  som hänger kvar i våra sinnen som hämmar oss. En  felaktig bild som säger att digitaliseringen ska vara krånglig, ta tid och vara  ogreppbar. I så fall får vi hjälpas åt att tvätta bort den bilden genom att synliggöra enkelheten som faktiskt finns och kan komma med digitaliseringen. Det blir extra viktigt nu när vi fått tydligare styrdokument.

Ett sätt att göra det är att börja  modellera med det enkla själv som ledare.  Prova t.ex.  att  be och ge om feedback via sociala medier. Lägg ut den där planen du aldrig blir riktigt klar med. Fråga andra skolledare hur de tänker att höstens tjänsteorganisation ska se ut eller hur de kommer göra för att implementera de nya styrdokumenten. Använd ditt  digitala nätverk i arbetet med levla både ditt lärande och din organisations digitaliseringsprocess. Tillsammans är vi så mycket klokare!  För som Ann Hellenius sa på presskonferensen för  Sveriges nya digitaliseringsråd igår: Den bästa digitaliseringen är den som inte syns. Den gör bara allt smidigare och enklare utan att man märker det!

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar